Replik. Jag tackar docent Lars-Gunnar Gunnarsson för hans debattartikel och för att jag får möjligheten att besvara frågor om min kompetens gällande vissa hälsoråd [1].

Jag har nu skrivit min tredje populärvetenskapliga bok på temat, och alla tre har cirka 100 vetenskapliga referenser. Jag är mycket medveten om att det ofta anses kontroversiellt att också innefatta vin som måltidsdryck i begreppet medelhavskost, men de källor jag ger till detta är inte enbart min överkorsningsstudie, som visade att alkohol i rödvin sänker blodsocker [2], utan framför allt den spanska Predimed-studien. Den visar på 28–31 procent mindre mindre hjärt–kärlsjukdom [3] och en halvering av invasiv bröstcancer [4] jämfört med alkoholfri lågfettkost.

Jag har också ansvarat för en 3 månaders randomiserad studie som jämförde nykterism med ett dagligt intag av rödvin. Vi fann cirka 10 procents kolesterolsänkning utan viktuppgång hos gruppen som drack vin [5] – alkohol i rödvin kan halvera ghrelin [2]. Andra har visat att rödvin till middagen, jämfört med vatten, sänker blodtrycket med >10 mm Hg under natten [6]. Således reduceras samtliga tre klassiska riskfaktorer för hjärt–kärlsjukdom – kolesterol, blodtryck och blodsocker – av alkohol/rödvin.

Gällande träning på recept visar ny forskning, inte bara min löpstudie [7], att uthållighetsträning kan leda till hjärtskador och har ett samband med  2–10 gånger ökad risk för förmaksflimmer [8] och dessutom för artros i knän och höfter [9]. Träning kan också leda till beroendeproblematik och ortorexi, vilket belastar vården – en intressant parallell till det alkoholberoende som Göransson tar upp.

Om ordinerad träning har så goda effekter, varför ser man då ingen effekt efter 1 år [10]? Min tydliga uppfattning är att anledningen till att så många översikter visar på goda effekter av ordinerad träning är att de framför allt baseras på korta uppföljningar. De flesta kliniker vet mycket väl att många olika livsstilsbehandlingar fungerar en kort tid, medan både läkare och patient är positivt inställda och optimistiska. Jämför detta med en ny svensk studie, där man fann att till och med spontant löptränande individer har en skadefrekvens på 46 procent under ett år [11], men trotsar alla smärtor och ändå fortsätter ha löpskor på fötterna.

Syftet med mina böcker är att minska den hälsoångestframkallande löpeld som just nu sprider sig genom sjukvårdspolitiken i Sverige. Många av dessa hälsorekommendationer leder till biverkningar, skador och undanträngningseffekter i sjukvården.

Läs mer
Debatt: En professor med budskapet att lagom är bäst måste ha på fötterna