Den nya lagen om förenklat juridiskt könsbyte trädde i kraft den 1 juli [1]. Till ansökan ska den sökande bifoga ett intyg från hälso- och sjukvården.

Intyget ska besvara två frågor: om den sökandes kön enligt folkbokföringen inte stämmer överens med dennes upplevda könsidentitet och om det kan antas att personen kommer att leva i den upplevda könsidentiteten under överskådlig tid.

Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd med instruktioner om vad som ska intygas [2]. Där skriver man att ordet bedömning »i detta sammanhang betyder… att du bedömer om det personen säger om sig själv uppfyller lagens kriterier«. Det ges några exempel på formuleringar som uppfyller kriterierna, men inga exempel på motsatsen.

Det beskrivs också att man inte ska ta hänsyn till personens sjukhistoria, aktuella hälsotillstånd eller förhållanden i övrigt. Till exempel är det irrelevant att beakta om det föreligger något sjukdomstillstånd, hur länge önskan om juridiskt könsbyte funnits eller huruvida personen har könsdysfori. Man ska inte heller ta hänsyn till om personen tidigare bytt juridiskt kön och i så fall hur många gånger. Vidare anges att »överskådlig tid« syftar på den sökandes egen uppfattning om vad som är en överskådlig tidsrymd.

Sammanfattningsvis beskriver man att den enda bedömning som efterfrågas är den som rör vad patienten säger. Vi uppfattar att man är tydlig med att inga medicinska överväganden ska göras.

Intyget ska utfärdas i en verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen, och intygsskrivaren ska vara legitimerad läkare, psykolog, psykoterapeut eller hälso- och sjukvårdskurator.

Låt oss jämföra detta med det befintliga regelverket för utfärdande av intyg som vi arbetar efter, som kommer från samma myndighet.

I kunskapsstödet »Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården« beskrivs regelverken kring de intyg och utlåtanden som vi läkare och annan legitimerad sjukvårdspersonal utfärdar i det dagliga arbetet [3]. Intygen handlar antingen om 1) en bedömning av en persons a) hälsotillstånd, eller b) behov, förmåga eller något annat förhållande orsakat av hälsotillståndet, samt 2) intyg om en patients vård.

Utifrån detta är vår förståelse att intygen inför byte av juridiskt kön, såsom de beskrivs i kunskapsstödet, inte omfattas av Socialstyrelsens definition av vad som utgör ett intyg inom hälso- och sjukvården. Det är inte ett intyg om en persons hälsotillstånd, förhållanden orsakade av hälsotillståndet eller om en persons vård.

Som en parentes kan nämnas att även den intygsblankett [4] som publicerats väcker frågor, då den skiljer sig från andra intygsblanketter på flera sätt. Till exempel ska man ange intygsutfärdarens födelsedatum, och i en svårtydd ruta om vad bedömningen baseras på ska man »ange om det är intygsutfärdarens egna uppgifter eller om uppgifterna härrör från någon annan«. Blanketten präglas av svårigheter att skilja på den sökande och på den som utfärdar intyget.

Vi önskar att Socialstyrelsen förtydligar på vilket sätt intyget om juridiskt könsbyte faller inom ramen för sådana intyg som utfärdas i hälso- och sjukvården.

I väntan på ett sådant förtydligande vill vi uppmana våra kollegor att själva ta ställning till om det över huvud taget är möjligt att utfärda intyg enligt nuvarande instruktioner, eller om man bör invänta klargöranden från Socialstyrelsen.

Om det är rätt uppfattat att en medicinsk bedömning inte ska göras uppmanar vi lagstiftaren att omvärdera kravet på intyg av legitimerad sjukvårdspersonal i dessa ärenden.

Läs också:
Replik: Intyget om juridiskt könsbyte innehåller vissa medicinska inslag
»Därför kommer jag inte att skriva intyg för byte av juridiskt kön hos unga«