Replik. I ett debattinlägg i Läkartidningen önskar Gunilla Andersson med kollegor ett förtydligande kring vad som gäller för de nya intygen för juridisk könstillhörighet [1]. Vi redogör därför för den nya lagstiftningen, som föreskrifterna och kunskapsstödet baseras på.

Den 1 juli 2025 började lagen om fastställande av kön i vissa fall att gälla [2]. För att ändra det kön som framgår av folkbokföringen, även kallat juridiskt kön, kräver lagen att den sökandes upplevda könsidentitet inte stämmer överens med det kön som framgår av folkbokföringen och att det kan antas att den sökande kommer att leva i denna könsidentitet under överskådlig tid. Denna reform, som riksdagen fattat beslut om, ska göra det enklare att ändra juridiskt kön och innebär att prövningen till stor del ska utgå ifrån individens självbestämmande och självidentifiering.

Den nya lagen bygger på en process där den sökande först ska vända sig till hälso- och sjukvården för att få ett intyg som sedan lämnas in tillsammans med ansökan. Eftersom intyget gäller en persons upplevda könsidentitet är det lämpligt att intyget utfärdas av någon som kan prata med personer om bland annat könsidentitet. Riksdagen har varit tydlig med att det ska ske en förenklad medicinsk utredning av könsidentiteten, vilket ställer krav på en kompetens som finns hos hälso- och sjukvårdspersonal. Riksdagen har lyft fram bland annat läkare som en av de yrkesgrupper som kan vara lämpliga att skriva intyget.

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen tagit fram föreskrifter och kunskapsstöd till den nya lagen. Föreskrifterna reglerar huvudsakligen frågor som hänger samman med ansökningsprocessen, och kunskapsstödet har till syfte att vara ett stöd i mötet mellan den som vill ha ett intyg och den yrkesverksamme.

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska det framgå av intyget om intygsutfärdaren bedömer att det kön som framgår av folkbokföringen inte stämmer överens med sökandens upplevda könsidentitet och om det kan antas att sökanden kommer att leva i den upplevda könsidentiteten under överskådlig tid [3]. Det förutsätts därmed att utfärdande hälso- och sjukvårdspersonal gör en bedömning. Som framgår av kunskapsstödet bör bedömningen utgå ifrån den sökandes utsaga [4]. Detta är en viktig del i förverkligandet av syftet med lagreformen: en ändring av juridiskt kön ska till stor del bygga på individens självbestämmande och självidentifiering och inte utgå ifrån könsuttryck, vilket var en av bedömningspunkterna enligt den tidigare könstillhörighetslagen [5].

En könsdysforidiagnos är inget krav för att få ändra juridiskt kön. Det finns inte heller några diagnoser som automatiskt innebär att en person inte kan ändra juridiskt kön. En person som uppfyller lagens krav ska få ändra juridiskt kön. Det kan dock finnas tillstånd eller symtom som indirekt kan få betydelse, till exempel om de gör det omöjligt för intygsskrivaren att bedöma om lagens krav är uppfyllda eller om de innebär att personen inte har tillräcklig beslutsförmåga. Att ha tillräcklig beslutsförmåga innebär bland annat att förstå informationen om vad det innebär att ändra juridiskt kön, kunna värdera konsekvenserna av att själv ändra juridiskt kön och att kunna kommunicera ett ställningstagande. Hälso- och sjukvårdens prövning innehåller därmed vissa medicinska inslag, och intyget omfattas därför också av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2018:54) om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården.

Skälet till att Socialstyrelsen efterfrågar intygsutfärdarens födelsedatum är att underlätta myndighetens kontroller. Med endast intygsutfärdarens namn skulle det vara svårt för myndigheten att säkerställa att intygsutfärdaren är behörig att utfärda intyget. I rutan som gäller vad bedömningen baseras på ska det anges om uppgifterna härrör från intygspersonen själv eller någon annan. Socialstyrelsen har korrigerat den förklarande texten till rutan så att detta blir tydligare [6].

Läs också:
Hör intyget om juridiskt könsbyte till sjukvårdens uppgifter?
»Därför kommer jag inte att skriva intyg för byte av juridiskt kön hos unga«