Ändra lagen så naloxon når fler
Enligt dagens lagstiftning får vi inte dela ut naloxon till personer som kan tänkas bevittna överdoser. Ska naloxon effektivt rädda liv behöver det nå ut till fler.
Sverige har en högre dödlighet i opioidöverdoser än de flesta jämförbara länder [1]. De senaste åren har lagstiftare tagit flera steg mot ökad tillgänglighet av nasalt naloxon, ett livräddande och ofarligt motgift mot opioiders andningshämmande effekt. Målet har varit att fler personer som bevittnar överdoser ska kunna rädda liv, och sedan 2018 bedrivs utdelning av nasalt naloxon inom utvalda delar av sjukvården. 2024 togs det senaste stora steget när preparatet blev tillgängligt receptfritt på apotek.
Trots detta träffar lagstiftningen inte rätt. Ett stort problem är att lagstiftningen bara tillåter utdelning till personer som använder opioider, även om det är omöjligt att ge motgiftet till sig själv under en överdos. Att köpa naloxon är dyrt, och försäljningen på apoteken har varit minimal. Därtill är patienter med opioidberoende och anhöriga i deras närhet ofta en ekonomiskt sårbar grupp som kan ha svårt att prioritera ett livräddande men dyrt läkemedelsköp.
Sverige bör följa WHO:s rekommendation att göra naloxon tillgängligt för personer med större sannolikhet att bevittna opioidöverdoser [2]. Statliga utredningar har redan identifierat grupper med goda möjligheter att upptäcka personer som har överdoserat [3]. Hit hör ordningsvakter, poliser, trygghetsvärdar och oroliga anhöriga samt anställda på härbärgen och behandlingshem och inom socialtjänsten. Däremot har inga konkreta åtgärder vidtagits för att möjliggöra breda interventionsprogram för dessa grupper. Den tjänstgörande väktaren eller tunnelbanevakten får helt enkelt själv köpa ett dyrt läkemedel som privatperson.
Andra länder har löst hindren för att dela ut naloxon på bred front. Nu är det dags att Sverige gör detsamma, skriver författarna.
Nyligen behövde vi omarbeta ett forskningsprojekt i Region Skåne på grund av att gällande lagstiftning endast medger utdelning till personer som använder opioider och inte till medmänniskor som utbildats i eller frivilligt anmält sig till att rycka ut för att rädda liv. Projektet rekryterar frivilliga livräddare som genomgår en omfattande utbildning och kan larmas ut via en app när ett hjärtstopp eller en opioidöverdos har inträffat. Från början var det tänkt att deltagarna skulle tilldelas naloxon, men i stället måste de själva köpa ut det på apotek. Den rådande lagstiftningen försvårar således möjligheten att hinna rädda liv innan det är för sent.
Lagstiftningen behöver ta de sista nödvändiga stegen för att naloxon ska bli en livräddande åtgärd som sänker överdosdödligheten. Både personer med opioidberoende och de som bevittnar överdoser eller vill agera som frivilliga livräddare behöver kunna få naloxon distribuerat i samband med utbildnings- och preventionsprogram. De kvarstående hindren är redan belysta i utredningar [3] och har lösts i andra länder. Informella lösningar för distribution av naloxon ska inte behövas.
