Chattbotten – patienternas fasta vårdkontakt
AI-chattbottar kommer att tvinga oss läkare att bli bättre på att kommunicera.
Då och då händer det att patienter berättar för mig att de har googlat sina symtom inför läkarbesöket. Vissa inleder med en försiktig kommentar om att de vet att läkaren inte kommer att uppskatta det, men att de har hittat information på nätet. Jag ser det inte som något märkligt att patienter söker information själva. »Vad bra att du har gjort din egen research«, brukar vara mitt kvitto.
I dag har AI blivit en del av vardagen, och den börjar sannolikt ersätta traditionella sökmotorer och hälsowebbplatser när det gäller medicinska frågor. Enligt Open AI ställer över 230 miljoner människor runt om i världen frågor om hälsa varje vecka [1], och företaget har utvecklat en ny produkt kallad Chat GPT Health, vars syfte är bland annat att ge stöd inför läkarbesök. I USA kommer patienter att kunna koppla sina medicinska journaler till chattbotten. Vi kan därför anta att vissa patienter framöver kommer att hänvisa till AI eller lämna kommentarer och frågor framtagna i samråd med en chattbot. Jag undrar hur den här utvecklingen kommer att påverka relationen mellan patienten och läkaren, särskilt i primärvården.
Både pandemin och AI-utvecklingen har drivit på digitaliseringen av vården. Detta innebär möjligheter, risker och konsekvenser. Enligt en artikel i Lancet Primary Care har det hittills varit svårt för AI att hantera den kliniska komplexiteten i patientjournaler, dialogerna mellan läkare och patient och bilddiagnostik [2]. AI kan stärka individens ansvarstagande för sin egen hälsa, men det finns också risker för både över- och undertriagering. Övertriagering kan leda till onödig vårdkonsumtion, medan undertriagering kan få katastrofala konsekvenser vid livshotande tillstånd [2]. Tidningen The Guardian rapporterade nyligen att en patient med cancer fick felaktiga kostråd och att en annan fick missvisande information om leverprov [3].
Många patienter kommer sannolikt att vända sig till chattbottar på grund av bristande kontinuitet i vården, skriver David Ojalvo.
När AI får en större roll i den kliniska vardagen kan det även påverka vårdpersonalens arbetsmiljö. Begreppet »teknostress« används för att beskriva stress kopplad till komplexa digitala system [4]. Läkare beskriver redan svårigheter att använda och tolka AI:s rekommendationer och förstå logiken bakom dem. Läkemedelsverket tar upp »black box«-fenomenet, där det i praktiken kan vara omöjligt att fullt ut förstå hur AI-modellen kommer fram till sina slutsatser [5]. Det väcker frågan hur patienter ska kunna förhålla sig till AI-baserad information när detta ibland är svårt även för läkaren. Ett okritiskt förtroende för AI riskerar dessutom att underminera den grundläggande mänskliga relationen mellan patient och läkare.
Ett fåtal studier undersöker hur patienter i primärvården uppfattar AI, men det finns värdefull kunskap att utgå från. En emotionell relation till läkare är viktig, och kroppsspråket spelar en central roll för att patienten ska känna sig sedd och stöttad. Många patienter uppger större tillit till läkare än till AI och beskriver en generell skepsis mot teknik och en uppfattning att en förtroendefull relation inte kan uppstå med en maskin [6].
Vi har inget annat val än att acceptera att vissa patienter kommer att rådfråga AI eller dela journalanteckningar med chattbottar. Vi läkare behöver vara öppna för detta och bemöta både möjligheter och risker på ett sakligt sätt. Här blir satsningen på en fast läkarkontakt i primärvården ännu viktigare. Många patienter kommer sannolikt att vända sig till chattbottar på grund av oro, lidande och bristande kommunikation och kontinuitet i vården. Konsultationstekniker kommer därför återigen att vara ett av allmänläkarnas viktigaste verktyg. I slutändan är det fortfarande läkaren som bär ansvaret för sina patienter och som måste ge rekommendationer i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Allmänmedicin handlar om att utveckla en kontinuerlig och tillitsfull relation med patienter. AI är ett relativt nytt verktyg och kommer sannolikt att hitta sin plats i takt med läkaryrkets utveckling.
