eAT-provet präglas av otydlighet och detaljfokus
Provet bör spegla klinisk praxis och mäta klinisk kompetens snarare än detaljminne.
Det nationella eAT-provet ska säkerställa att blivande legitimerade läkare har tillräcklig teoretisk och klinisk kompetens för att arbeta självständigt och patientsäkert. Mot denna bakgrund finns det skäl att kritiskt granska eAT-provet som genomfördes den 27 februari 2026.
Jag anser att frågorna och svarsförslagen har återkommande brister i struktur, språkformulering, nivåanpassning, klinisk relevans och pedagogisk kvalitet. Problemet gäller inte enstaka frågor, utan det här är ett mönster som är genomgående i provet.
Internationell medicinsk pedagogisk litteratur betonar tre grundprinciper för legitimationsprov: innehållsvaliditet, konstruktvaliditet och reliabilitet [1-4]. Jag anser att provet bör spegla klinisk praxis och mäta klinisk kompetens snarare än detaljminne.
Flera frågor i provet var så pass svåra att tolka att även erfarna kliniker hade svårt att förstå vad som egentligen efterfrågades. Vid en gemensam genomgång behövde flera skickliga AT-läkare lägga betydande tid på att tolka formuleringarna snarare än att resonera kring det medicinska innehållet. Samma svårigheter noterades även av undertecknad samt av en specialistläkare. Detta väcker frågan om provet faktiskt testar klinisk kunskap.
I psykiatridelen presenteras ett barnfall, där krisreaktion och depression anges som relevanta diagnoser. Fallet saknar ett tydligt utvecklingsperspektiv och en systematisk beskrivning av funktionsnivån. Diagnosen egentlig depression hos barn förutsätter tydlig funktionsnedsättning i skola, hem och sociala sammanhang [5]. När sådana uppgifter saknas riskerar diagnostiken att bli spekulativ. Jag menar att AT-läkaren i praktiken tvingas tolka examinatorns intention snarare än att göra en kliniskt strukturerad bedömning.
En annan uppgift gäller en postoperativ patient med sluddrande tal där diagnosen enligt svaret ska vara postoperativt delirium, och psykiatrisk konsult föreslås. Delirium är dock ett akut organiskt hjärnpåverkanstillstånd och primärt en somatisk angelägenhet [6]. Jag anser att den initiala handlägningen vid akut neurologisk påverkan ska inkludera ABCDE-bedömning, strokeutredning, uteslutande av hypoxi samt metabol och läkemedelsrelaterad genomgång. Att psykiatri framställs som ett tidigt steg riskerar enligt min mening att signalera fel prioriteringsordning, vilket ytterst kan riskera patientsäkerheten.
Även ortopedidelen uppvisar problem med otydliga formuleringar och en sammanblandning av flera handläggningsnivåer i samma fråga. När man efterfrågar »initial handläggning«, men svarsförslaget omfattar hela vårdförloppet, uppstår ett reliabilitetsproblem: det blir oklart vad som faktiskt bedöms.
Vidare används mycket ny terminologi, exempelvis MASLD (metabolic dysfunction-associated steatotic liver disease) och MetALD (metabolic dysfunction and alcohol associated/related liver disease), som introducerades internationellt 2023 som ersättning för NAFLD (non-alcoholic fatty liver disease) [7]. Eftersom dessa begrepp ännu implementeras i klinisk praxis och utbildning ifrågasätter jag om de rimligen ska krävas på AT-nivå.
eAT-provet bör inte fungera som ett språkligt tolkningsprov eller bestraffa juniora läkare.
En annan återkommande svaghet är att provet ofta testar terminologi, instrumentnamn och exakta kriterier snarare än kliniskt beslutsfattande. Forskning inom medicinsk pedagogik visar att överbetoning på detaljkunskap riskerar att mäta arbetsminne snarare än klinisk kompetens [8-12]. Jag anser att detta är en central brist i provets upplägg.
Frågan är vilken funktion ett nationellt legitimationsprov ska ha. Jag anser att syftet bör vara att säkerställa minimikompetens, stärka patientsäkerheten och inge förtroende för systemet. Provet bör inte fungera som ett språkligt tolkningsprov eller bestraffa juniora läkare.
Det finns plats för flera förbättringar. För det första bör provets innehåll tydligare spegla AT-läkarens kliniska vardag och frågor ställas med utgångspunkt från klinisk frekvens och medicinsk risk. För det andra bör frågorna genomgå systematisk pedagogisk kvalitetsgranskning, inklusive extern granskning och pilotprövning. Slutligen bör examinationen i större utsträckning testa kliniskt resonemang, prioriteringsförmåga och handlingsordning med transparent poängsättning.
Detta eAT-prov hade brister som bör tas på allvar. Jag anser att ett legitimationsprov bör spegla verklig klinisk praktik och säkerställa att nya läkare kan fatta säkra beslut. När examinationen i stället präglas av otydlighet och detaljfokus riskerar dess legitimitet att försvagas.
