Ett syndrom kan sätta ord på vad hjärntrötthet faktiskt är
Vi riskerar att missa det som är gemensamt i uttröttbarheten vid olika tillstånd.
Slutreplik. Tack till Johan Bengtsson för hans tänkvärda replik [1] på vår debattartikel »Inför hjärntrötthet som ett eget syndrom« [2]. Båda artiklarna har kommenterats flitigt.
Vi håller helt med Johan Bengtsson och dem som lämnat kommenterar om att ospecifika diagnoser måste specificeras och valideras vetenskapligt. Vi håller också med om att ordet »hjärntrött« kan vara missvisande och till och med indikera »flummighet«, framför allt om man inte är insatt i symtombilden.
Många associerar det svenska ordet »trött« med sömnbrist. Ordet »fatigue« indikerar en sjuklig trötthet och används för uttröttbarheten vid multipel skleros (MS) och Parkinsons sjukdom eller efter en traumatisk skallskada eller stroke. Begreppet används även vid inflammatoriska sjukdomar av typen reumatoid artrit. Som Johan Bengtsson påpekar kan hjärntröttheten diagnostiseras baserat på det underliggande tillståndet, och det är så vi gör i dag. Ett problem med denna diagnostisering är att man kan uppfatta exempelvis poststroke-fatigue som något annat än MS-fatigue, även om symtombilden är likartad. Detta medför att behandling ofta uteblir, eftersom de flesta hänvisas till primärvården för sin hjärntrötthet. Där saknas ofta kunskap och strategier för hur behandling ska erbjudas, framför allt om det ska göras för respektive diagnosgrupp. Vår erfarenhet är att det går bra att blanda diagnosgrupper för behandling.
Ett annat problem är att många kollegor uppfattar de emotionella symtomen – vanliga vid hjärntrötthet – som tecken på något annat, exempelvis depression. Det är helt klart att depression kan förekomma hos personer med hjärntrötthet, men det är då fråga om olika tillstånd som måste bedömas och behandlas separat.
Vårt syfte med debattartikeln var att beskriva tillståndet. Hjärntrötthet är ett verkligt tillstånd som kan uppstå då hjärnan är påverkad av bristande energitillgång eller en obalans i neurotransmissionen, som indirekt har visats med minskad hemodynamisk respons relaterad till en specifik uppgift, och avvikande samordning mellan hjärnområden i jämförelse med en kontrollgrupp [3-7]. Det finns flera hypoteser som försöker förklara mekanismerna bakom hjärntrötthet. Vår hypotes om störd glutamatomsättning på basen av neuroinflammation som orsak till hjärntrötthet är inte bevisad. Vi ser det därför som en förklaringsmodell som kan utgöra en vetenskaplig grund för att tillståndet förekommer. Det har tidigare beskrivits att syndromet är vanligt förekommande efter neurologiska sjukdomar [8] och att det finns ett samband med inflammation i nervsystemet [9]. Tyvärr finns en betydande brist på kunskap om denna hjärnpåverkan som kan ge upphov till hjärntrötthet [10], vilket många gånger leder till oförtjänt lidande för de drabbade.
