Frågan om opioider har många spår – vår artikel är ett av dem
Jag uppfattar inte Simonsbergs synpunkter som invändningar, utan som klargöranden till vår artikel om nedtrappning av opioider.
Slutreplik. Jag tackar Christian Simonsberg för visat intresse och för det engagemang som genomsyrar hans debattartikel i Läkartidningen [1]. I sista stycket skriver han att det är viktigt att inte »kategoriskt« ta avstånd från opioider vid långvarig smärta. Eftersom han själv tidigare i sin text refererar till att vi använder uttrycket »mindre önskvärd«, vilket knappast är ett kategoriskt uttryck, utgår jag från att ordet »kategorisk« här används av honom i största allmänhet och inte riktas specifikt mot vår artikel.
Jag vill gärna kort kommentera hans tre invändningar. För det första håller jag med om att det är viktigt att differentiera mellan olika typer av smärta – exempelvis nociceptiv, neuropatisk och nociplastisk smärta. Det är omöjligt att i en enskild översikt göra alla aspekter av opioidfrågan rättvisa, och det Simonsberg tar upp är mycket riktigt ett viktigt perspektiv. Jag vill gärna hänvisa läsaren till andra texter och artiklar som, hoppas jag, sammantaget ger uttryck för det nyanserade och icke-stereotypa förhållningssätt som jag uppfattar att vi båda eftersträvar [2-5].
Vidare tycker Simonsberg att vi »i en översiktsartikel om opioider« borde ha betonat opioidernas heterogenitet. Här vill jag först påpeka att fokus i vår artikel var frågan om nedtrappning, och att texten alltså inte ska betraktas som en allmän översikt om opioidernas farmakologi. Men visst finns det skillnader mellan opioider, och även mellan beredningsformer. Exempelvis nämner han med rätta buprenorfin i plåsterform. Förutom förmågan att utföra en smärtanalys [6] så bygger förskrivning av opioider på att läkaren har goda farmakologiska kunskaper om preparaten [2, 7].
För det tredje anser Simonsberg att vi borde ha betonat att riskfaktorerna för iatrogent beroende är en viktig »vattendelare inför valet att förskriva opioider eller ej«. Fokus i vår artikel var dock inte det initiala beslutet att förskriva eller inte, utan vi fokuserade på hur man i mötet med en patient med redan etablerad långvarig användning av medicinska opioider kan resonera om möjligheten att trappa ut behandlingen eller inte. En svensk sammanfattning av riskfaktorerna för beroendeutveckling och opioidbrukssyndrom finns hos Läkemedelsverket [2, 5].
Sammanfattningsvis så tror vi oss inte ha skrivit en heltäckande och fullödig översiktsartikel om opioider i största allmänhet. Om någon misstolkat oss i det avseendet är jag tacksam till Simonsberg för möjligheten att klargöra detta. Jag uppfattar hans tre punkter inte först och främst som invändningar, utan mer som klargörande kommentarer som kan öppna upp för fortsatta kollegiala samtal i denna viktiga och mångfasetterade fråga. I dessa samtal deltar vi gärna framgent.
