Ingen myndighet ger allmänheten råd kring alkoholkonsumtion
»Vi menar att de psykosociala skillnaderna mellan individer och situationer är väl så viktiga ...«
Vi håller med Anders Helander och Alan Wayne Jones, som i en medicinsk kommentar i Läkartidningen [1] skriver att generella riktlinjer för alkoholkonsumtion är problematiska, då riskerna varierar inte bara mellan individer utan också över tid och beroende på situation.
Problemet är att generella riktlinjer efterfrågas av hälso- och sjukvårdspersonal, av journalister och av den allmänna befolkningen. Detsamma gäller exempelvis kost och fysisk aktivitet, där det finns behov av både specifika råd till patienter och råd till en bredare allmänhet. Ett problem i sammanhanget är att Socialstyrelsen bara förmedlar riktlinjer till hälso- och sjukvården, men att dessa ändå uppfattas som riktade till allmänheten. Riktlinjer av detta slag har av nödvändighet en generell karaktär, som Anders Helander och Alan Wayne Jones påpekar, vilket inte hindrar att andra hänsyn också bör vägas in. Vi har haft omfattande kontakter med Folkhälsomyndigheten, men de uppfattar att det inte ingår i deras uppdrag att ge riktlinjer eller råd om alkoholkonsumtion. Däremot ger deras webbplats detaljerade råd om lämplig mängd och typ av fysisk aktivitet per vecka, och när det gäller smittsamma sjukdomar ger man mycket detaljerade råd om livsföring. Myndigheternas roll på detta område är med andra ord oklar.
Innan Socialstyrelsen kom ut med sina riktlinjer gjorde vi en rapport för Stockholm läns landsting, där vi introducerade begreppet lågriskkonsumtion, som är konsumtion under de nivåer Socialstyrelsen anger [2]. Men vi tydliggjorde också att det finns många situationer i livet då alkohol bör undvikas helt. Dessa infördes i Region Stockholms råd till primärvården (Viss.nu) [3], se Faktaruta.
Kvinnor är generellt mer sårbara för alkoholens toxiska effekter, till följd av kroppsvikt, fördelning av fett och vatten och hormonella faktorer. Vid de nivåer som dessa riktlinjer handlar om ses dock mycket små skillnader i hälsoeffekter. För många, såväl i Sverige som internationellt, är detta förvånande, varför ett omfattande arbete, framför allt i de australiska [4] och kanadensiska riktlinjerna [5], lagts ned på att utreda skillnaderna mellan män och kvinnor. Man konstaterar att män har en högre grad av risktagande beteende än kvinnor och därför har en högre risk för olycksfall och våld, även vid låg eller måttlig konsumtion. Sammantaget innebär kombinationen av beteendeförändring och fysiologiska effekter vid låg konsumtion likartade risker för män och kvinnor. Man är noga med att klargöra att kvinnor skadas i betydligt högre grad vid högre konsumtion, även om skillnaderna mellan män och kvinnor är små vid låg konsumtion.
Vi menar att de psykosociala skillnaderna mellan individer och situationer är väl så viktiga som de biologiska skillnader Anders Helander och Alan Wayne Jones nämner, och de går också att kommunicera till allmänheten.
Sammanfattningsvis menar vi att det är viktigt att skilja mellan råd och riktlinjer som ges i en vårdsituation, där man kan göra en helhetsbedömning av patienten, och råd och riktlinjer till den allmänna befolkningen. Folkhälsomyndigheten vore en naturlig arena för råd till allmänheten, på samma sätt som för andra riskfaktorer.
Läs även:
Gränsvärden för riskbruk av alkohol bör individanpassas
