Replik. Bo Israelsson efterlyser i Läkartidningen ett uppvaknande i vårdpolitiken och menar att den präglas av anonymitet och idétorka [1]. Vi håller med om hans kritik mot dagens sjukvårdssystem i stora delar, men inte om att en vårdpolitisk debatt saknas. En omfattande och konkret diskussion förs sedan flera år inom den socialdemokratiska rörelsen – inte minst inom vår S-förening Bättre och jämlik hälsa.
Vår utgångspunkt är att sjukvårdens kris inte främst beror på bristen på utredningar, utan att problemen i hög grad är politiskt skapade. Underfinansieringen har ökat genom att den viktiga statliga delen av vårdens finansiering inte indexreglerats av Tidöregeringen och därmed minskat drastiskt under inflationsåren [2]. Införandet av marknadsstyrning och konkurrens mellan privata vårdgivare i stället för samarbete har lett till ett splittrat system, där behovsprincipen urholkas och ineffektivitet och byråkrati frodas. Bara att följa upp de tusentals avtal som skapades av den förra ledningen i Region Stockholm bidrog till en kraftig ökning av byråkrati, som vi menar skedde på bekostnad av anställningar i vården.
I vår förening diskuterar vi alla dessa problem, men framför allt vill vi visa vilka praktiska och principiella alternativ som finns och hur vi kan inspireras av lösningar bland annat i våra grannländer. I Norge har man lyckats prioritera primärvården samtidigt som man tagit avstånd från aktiebolagen i vården och därmed minskat byråkratin. Därför har Bättre och jämlik hälsa länge hävdat att generella pengatillskott, även om de är nödvändiga, inte räcker. Det krävs strukturella reformer. Vi behöver avskaffa lagen om valfrihetssystem (LOV), som i praktiken är en privatiseringslag som driver fram en splittrad och ineffektiv sjukvård, och införa ett etableringssystem som leder till god sjukvård i hela landet. Detta system kan inte skapas med marknadslösningar. Kristdemokraternas och Moderaternas sjukvårdspolitik i Stockholm tillsammans med LOV ledde till en koncentration av privata specialistmottagningar i huvudstaden, medan stora delar av resten av landet utarmades [3, 4].
Vi läkare och andra vårdprofessioner saknar inte vårdpolitiska idéer, men vi håller med om att de inte syns tillräckligt och inte heller får det genomslag som behövs. Vi i Bättre och jämlik hälsa kommer att fortsätta debatten och argumentationen för en sjukvård som styrs efter behov, inte marknadslogik, och för att den debatt som redan pågår också ska leda till en verklig förändring. Vi välkomnar alla som vill verka för en socialdemokratisk vision för sjukvården till oss och hoppas att läkare med andra partisympatier på samma sätt kan samlas och debattera.
