LMV måste agera på nya rön kring imidläkemedlens effekter
En ny italiensk studie ger stöd åt befintlig källdokumentation: det finns en tydlig överdödlighet hos äldre patienter som behandlas med imidläkemedel.
Vi skrev i Läkartidningen 2024 att imidläkemedlens registreringsstudier för behandling av myelom har felaktiga och missvisande överlevnadsresultat [1]. Läkemedlen – talidomid, lenalidomid och pomalidomid – har varit några av Sveriges mest kostsamma läkemedel under 2000-talet.
Offentlighetsprincipen har sedan dess givit oss tillgång till icke tidigare offentliggjord källdokumentation, såsom ansökningshandlingar, interna bedömningsrapporter och bolagets svar på Läkemedelsverkets frågor. Där framgår att bolaget och enskilda tjänstepersoner måste ha haft kännedom om att överlevdnadsresultaten i registreringsstudierna är felaktiga, något vi även skrivit om i Lancet Oncology [2]. I dokument som Expressen har begärt ut från Läkemedelsverket framgår att personalen inte hade tillgång till källdokumentationen när man gick ut i medier 2024, bland annat i en replik i Läkartidningen [3].
Det största problemet med registreringsstudiernas felaktiga överlevnadsresultat är att de har överskuggat de konsekvent negativa överlevnadsestimat som rapporterats vid behandling av biologiskt äldre patienter med imidläkemedel trots positiva så kallade surrogatresultat. Samtliga myelomstudier som isolerar lenalidomids och pomalidomids överlevnadseffekt uppvisar en observerad livsförkortning hos patienter äldre än 75 år (se Figur 1).
Samtliga myelomstudier som isolerar lenalidomids och pomalidomids överlevnadseffekt uppvisar en observerad livsförkortning hos patienter äldre än 75 år, skriver författarna.
Medianåldern för en svensk myelompatient som behandlas är 74–75 år [4]. Det är således synnerligen allvarligt att patienter och förskrivare inte har fått information i produktresumén eller via Fass om vare sig de felaktiga överlevnadsresultaten eller risken för förtida död hos äldre patienter.
En italiensk klinisk studie med endast äldre icke-transplanterbara patienter har nyligen publicerats som förtjänstfullt påvisar problematiken [5]. Den jämför två standardbehandlingar för nydiagnostiserade äldre myelompatienter – en med imidläkemedel och en utan. Bägge behandlingarna var standard i Sverige fram till 2022, för att därefter kompletteras med daratumumab [6].
Vad blev resultatet i studien? Den statistiska analysen visade att patientgruppen som fick imidläkemedel löpte dubbelt så stor risk att dö jämfört med de som fick imidfri behandling. Hos patienter med försämrat allmäntillstånd var resultaten ännu sämre: nära 5 gånger högre observerad dödlighet för gruppen med imidläkemedel. Skillnader i behandling efter progression påverkade inte överlevnadsresultaten i studien. Resultaten går således stick i stäv med produktinformationen och behandlingsriktlinjerna, men är helt i enlighet med vad vi har rapporterat till myndigheterna sedan 2022.
Antalet patienter, inklusive äldre, som behandlas med imidläkemedel i Sverige ökar varje år (se Figur 2) [4]. Sedan imidläkemedel godkändes 2007 har cirka 6 000 patienter över 75 år diagnostiserats med myelom i Sverige [7]. Baserat på Läkemedelsregistret och behandlingsriktlinjerna kan man anta att den absoluta majoriteten av äldre patienter har blivit behandlade med imidläkemedel. Även med konservativa antaganden blir slutsatsen ur ett evidensperspektiv att tusentals äldre svenska patienter har gått en förtida död till mötes på grund av felaktig imidbehandling. Ur ett europeiskt perspektiv är problemet naturligtvis ännu större.
Antalet patienter, inklusive äldre, som behandlas med imidläkemedel i Sverige ökar varje år, skriver författarna.
Vi vet om att registreringsstudiernas överlevnadsresultat är felaktiga och missvisande. Vi vet om att övriga överlevnadsestimat är negativa för biologiskt äldre patienter. Dessa är inga bedömningsfrågor. Vad vi inte vet är varför Läkemedelsverket inte tar till sig fakta och arbetar för att förskrivare och patienter ska få rättvisande information om registreringsstudierna och de negativa överlevnadsestimaten. Vi har under drygt tre års tid uppmanat Läkemedelsverket att agera efter ovanstående fakta. Vi har mötts med tystnad, felaktiga påståenden kring fakta [8] samt försök till misskreditering av våra avsikter med upplysningarna [9]. Detta bemötande kring en så allvarlig patientsäkerhetsfråga är inte värdigt en kontrollmyndighet.
Utifrån källdokumentationens tydlighet är det hög tid för Läkemedelsverket att tillse att läkare och patienter får korrekt information avseende de observerade riskerna för förtida död samt registreringsstudiernas felaktiga och missvisande överlevnadsresultat.
