Medicinska bibliotekets avveckling är en akademisk skam
Skelettet som finns kvar av Medicinska biblioteket i Umeå lämnar oss studenter med en osäker studiemiljö.
Nedskärningarna inom vården verkar inte bespara någon, och vi studenter är inget undantag. På Norrlands universitetssjukhus i Umeå pågår en strid om Medicinska biblioteket. »MB«, som det kallas av tusentals vårdstudenter, är den fristad för medicinska studier man förväntar sig på ett av landets stora lärosäten. Studieplatserna används flitigt, och att hitta ett grupprum kan kräva flera veckors framförhållning. Hallen utanför är en självklar mötesplats för föreningar och förbund att komma i kontakt med studenterna. Ändå är biblioteket i dag ett minne blott och framtiden för studieplatserna hotad.
År 2024 presenterade man planer på att använda bibliotekets lokaler till något helt annat än det studenterna behöver. Region Västerbotten hade sagt upp samarbetsavtalet med universitetet, och det dröjde inte länge innan rektorn beslutade om en genomlysning av biblioteksverksamheten. En rapport från biblioteksstyrelsen vid Umeå universitetsbibliotek visade tydligt studenternas behov av studieytor och litteratur och vikten av nära tillgång till böcker för forskare och den regionanställda personalen. Det var precis det som Medicinska biblioteket redan försåg oss med. Ändå beslöt rektorn hösten 2025 att MB:s biblioteksservice ska avslutas.
För många av oss kom nyheten smygande. Det viskades under föreläsningar om när och varför MB skulle avvecklas och om vem som fattar beslutet som skulle omforma vår studietid. Tydligen behövdes inte ett bibliotek, trots att både universitetets egna rapporter och de namninsamlingar och enkäter som studenter besvarade visade en helt annan bild. I dag hör vi löften om att de studieytor som förloras ska ersättas, men när och hur har aldrig förklarats. Umeås medicinska studentkår har för stunden lyckats förhindra att dörrarna låses, men serien av nedskärningar som avvecklat MB till det skelett det är i dag har lämnat oss i osäkerhet. Av hela biblioteket kommer endast ett ynka exemplar av utvalda kursböcker att finnas kvar.
I en tid då inhämtning av kunskap blir alltmer formlös och osäker kan litteratur inte överskattas. Vårt behov av böcker minskar inte – det ökar, skriver Johannes Karleus.
Samtidigt som biblioteket bokstavligen plockas ner publicerar Umeå universitet strålande siffror som inte bara visar ett högt söktryck, utan också att universitetet är ett förstahandsval bland många framtida läkarstudenter. Det är ohederligt att stoltsera med dessa siffror samtidigt som man aktivt försämrar en av läkarprogrammets största tillgångar. En majoritet av landets andra lärosäten håller kärt kvar sina bibliotek, och när regeringen gav Universitetskanslersämbetet i uppdrag att utreda svenska studenters användning av kurslitteratur sa dåvarande utbildningsminister Johan Pehrson att »läsningen är grunden för all högre utbildning och forskning. Om Sverige ska ligga i framkant måste vi läsa mer, inte mindre« [1]. I en tid då inhämtning av kunskap blir alltmer formlös och osäker kan litteratur inte överskattas. Vårt behov av böcker minskar inte – det ökar.
På ett par dagar fick vi i den lokala föreningen SLF student in 491 underskrifter och hundratals svar på enkäten om bibliotekets framtid. En betydande majoritet anser att bibliotekets avveckling är en stor förlust och akademisk skam och att de studieytor vi nyttjar behöver säkras och utvecklas.
Hur blir det egentligen med vårt kära MB? Om något så centralt som böcker och studieytor enkelt kan förkastas, vad kommer vi att behöva kämpa för härnäst?
