Offentligt eller privat? Svenska register behöver fånga upp vem som betalar för vårdbesöket

Antalet privata sjukvårdsförsäkringar ökar snabbt. I dag har fler än 800 000 svenskar privata sjukvårdsförsäkringar, som oftast tecknas av deras arbetsgivare [1]. De privatförsäkrade patienterna har förtur till vård hos vissa privata vårdgivare, som även tar emot offentligt finansierade patienter.

De privata sjukvårdsförsäkringarna utgör ett paradigmskifte i den svenska sjukvården och bryter mot hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård på lika villkor. Enligt lagen ska den som har störst behov få vård först, men de privata sjukvårdsförsäkringarna sätter denna princip ur spel. Forskare och myndigheter måste därför kunna mäta försäkringarnas konsekvenser, i form av undanträngningseffekter och ökad ojämlikhet i sjukvård och hälsa. Socialstyrelsen och registerhållare för kvalitetsregister bör säkerställa att information om finansieringen av olika vårdtillfällen registreras i nationella register.

Redan 2020 uppmanade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys regeringen att införa uppgifter om vårdens finansiering i nationella patientregister, kvalitetsregister och väntetidsdatabaser [2]. Enligt myndigheten visste regionerna väldigt lite om de privata vårdgivare som hade offentliga avtal och om huruvida dessa aktörer också tog emot privatfinansierade patienter. Regionernas okunskap är lika stor i dag, 2025, som den var då.

Tillgänglighet har länge varit en högt prioriterad fråga i svensk vårdpolitik. Att de privata sjukvårdsförsäkringarna skapar ojämlikhet just i denna dimension gör frågan än mer kontroversiell. Den offentliga vårdgarantin »0-3-90-90« syftar till att patienter ska få vårdkontakt dag 0, allmänläkare dag 3, specialistläkare dag 93 och behandling (exempelvis operation) dag 183 från den första vårdkontakten. De flesta patienter med privat sjukvårdsförsäkring får behandling inom 10 till 30 dagar [2] – en tydlig skillnad i tillgänglighet. I augusti 2025 hade 60 procent av patienterna fått ett första besök inom specialiserad vård och 56 procent fått operation/behandling påbörjad inom vårdgarantins gränser [3]. Samtidigt uppger försäkringsbolagen att samtliga deras patienter får vård inom några veckor. Allt tyder på att skillnaderna i väntetid är mycket stora mellan privatförsäkrade och oförsäkrade patienter.

Några av de vetenskapliga utvärderingar som har gjorts baseras på SOM-undersökningar [4] eller försäkringsbolagens data [5]. De visar att innehavare av privata sjukvårdsförsäkringar har nästan 50 procent högre genomsnittlig inkomst än den oförsäkrade befolkningen, att nästan två tredjedelar är män, att juridik- och finanssektorn är den bransch där privata sjukvårdsförsäkringar är vanligast och att försäkrade patienter har bättre självskattad hälsa än den oförsäkrade jämförelsegruppen.

Ett vanligt argument för privata sjukvårdsförsäkringar är att de avlastar den offentliga sjukvården genom att patienterna finansierar delar av sin egen vård. Logiskt talar mycket för en omvänd effekt: att den offentliga sjukvården blir mer belastad när privata sjukvårdsförsäkringar blir vanligare. Den privata sjukvården kan ta vårdpersonal från offentligt finansierad vård, och onödiga undersökningar till följd av alltför låga trösklar till att söka vård kan leda till utredningar och behandlingar som hamnar i den skattefinansierade sjukvården. 

Om nationella register innehöll information om hur olika vårdtillfällen finansierades så kunde vi kontinuerligt följa upp viktiga frågor, exempelvis:

• Hur mycket snabbare får privatförsäkrade patienter sjukvård?

• I vilken omfattning leder undersökningar bekostade av privata sjukvårdsförsäkringar till att offentligt finansierad vård måste utreda vidare eller behandla komplikationer?

• Hur påverkas könsskillnader och socioekonomiska skillnader i hälsa och tillgång till vård?

Sveriges riksdag har antagit en folkhälsopolitisk målsättning att påverkbara hälsoklyftor ska utplånas inom en generation. Sverige har unika möjligheter att följa hälsoskillnader genom sina omfattande nationella register, som täcker stora delar av vården. Utan information om vårdens finansiering går det inte att bedöma konsekvenserna av systemet med privata sjukvårdsförsäkringar. Därför behöver vårdens finansiering självklart synas i medicinska register.