»Privat eller offentlig« är en falsk dikotomi
Den enfaldiga debatten om »privat vård« är alltför onyanserad – inom både högern och vänstern.
Slutreplik. En anledning till att jag tog ett halvår ledigt, köpte ett Interrailkort och reste ut i Europa för att skriva en bok var den idépolitiskt fattiga sjukvårdsdebatten i Sverige. I två olika ringhörn har svenska debattörer befunnit sig år efter år, och det enda som diskuteras är »privatiseringar« och »valfrihet«.
Höjer man blicken och tittar utanför Sverige träder en betydligt mer nyanserad bild fram. Privat drift av vård kan betyda allt från egenföretagare inom primärvården (i form av succén Fastlegereformen i Norge) och stiftelsedriven sjukvård (som i Nederländerna och Tyskland) till vinstdrivande multinationella megakoncerner (som Capio).
Den marknadsreform som den nederländska sjukvården genomgick för drygt 20 år sedan innebär att allt är privat drivet, men ingen får göra vinst – förutom allmänläkarna. Ingen får heller köpa sig förbi köer, som i Sverige [1]. Man trodde på konkurrens som metod, men var skeptisk till vinst som incitament.
Den enfaldiga debatten om »privat vård« i Sverige är alltför onyanserad, inom både högern och vänstern. Ordet »privat« lägger sig som en våt filt över ett nyfiket och ärligt samtal om effektivitet, system, ojämlikhet och – som Isac Riddarsparre påpekar i sin replik i Läkartidningen – nöjdhet hos personalen [2]. Jag är övertygad om att många trivs bättre med att driva och utveckla egna verksamheter i stället för att känna sig som en anonym schemarad i ett stort offentligt och trögrörligt system.
Initiativet till Svenska läkaresällskapets rapport om vad som hänt med ST-utbildningen när rutinvård lämnat sjukhusen och lagts ut på entreprenad kom från tio specialistföreningar i en motion till fullmäktigemöte 2024 [3]. De är oroade för hur de ska utbilda framtida kollegor. Rapporten är en utvärdering av systemeffekterna av de sjukvårdspolitiska förändringar som skett i Sverige, inte ett debattinlägg. Att Socialstyrelsen godkänner specialistexamina utan någon yttre kontroll borde mana alla som utbildar ST-läkare till eftertanke.
Jag håller med om att Macchiarini, journalsystemet Millennium och God och nära vård är monumentala skandaler. Men min förståelse av dessa haverier går bortom den falska dikotomin »privat eller offentlig«. De handlar om makt, revir, inkompetens, korruption och dålig politik.
Ordet »privat« lägger sig som en våt filt över ett nyfiket och ärligt samtal om effektivitet, system, ojämlikhet, skriver Fanny Nilsson.
Min artikel beskriver flera negativa effekter av svag politisk styrning i ett mycket komplext system, men i stället för att bemöta dessa verkar motdebattörer bara höra att jag är emot privat driven vård. Jag vägrar acceptera dessa ringhörn. Jag är inte emot privat driven vård som är bra. Jag vill ha Norges fastläkarreform, jag tycker att Ersta diakoni kan ta över Sollefteå sjukhus [4]. Jag vill att professionen ska leda sjukvården mer.
Men framför allt vill jag ha en sakligare inomprofessionell debatt om sjukvårdens framtid. Det vet jag tyvärr inte om vi kan få från svenska tankesmedjor.
