Risk för förvirring när barn behandlas för sepsis utan att därefter uppfylla diagnos­kriterierna

I januari 2024 presenterade Society of Critical Care Medicine (SCCM) en ny definition av sepsis hos barn, infektionsrelaterad organdysfunktion [1], och för att bedöma denna används Phoenix sepsis score [2]. Att basera diagnos på poängsystemet kan skapa viss förvirring, eftersom det finns en diskrepans mellan de barn som behandlas för misstänkt sepsis och septisk chock och de som uppfyller de diagnostiska kriterierna.

Diagnosen sepsis syftar till att identifiera barn med högst mortalitet i samband med infektion. Intern validering i samband med framtagandet av Phoenix sepsis score indikerade en mortalitet på 7,1 procent hos barn som uppfyllde kriterierna för sepsis respektive 10,8 procent hos barn med septisk chock. I februari 2025 publicerades en extern validering på barn med infektion som blivit inlagda på barnintensivvårdsenheter i USA [3]. Av 25 680 inläggningar uppfyllde 11 168 patienter (43 procent) kriterier för sepsis enligt Phoenix sepsis score, varav 6 711 (60,1 procent) hade septisk chock. Författarna beräknade en mortalitet på 9 procent för barn med sepsis och 11,4 procent för barn med septisk chock. Detta kunde jämföras med en mortalitet på 1,3 procent för barnen med infektion som inte uppfyllde kriterierna för sepsis. Sammanfattningsvis bedömer författarna att barn med högst mortalitet i samband med infektion kan identifieras med hjälp av Phoenix sepsis score.

I mars 2025 publicerades ytterligare en extern validering, som utvärderade Phoenix sepsis score hos barn som misstänkts ha sepsis på akutmottagningen [4]. Av 6 232 barn som fått inskrivningsdiagnosen sepsis eller fått intravenösa antibiotika och vätskebolus, det vill säga där behandlingsrekommendationen för sepsis hos barn följts, uppfyllde endast 4,9 procent diagnoskriterierna för sepsis inom 24 timmar. Diskrepansen mellan antalet barn som får behandling för sepsis på akutmottagningen och andelen som sedan uppfyller kriterierna för diagnos kan ställa till det i den kliniska vardagen – för vad är det man har behandlat om barnet inte uppfyller kriterierna för sepsis?

För att fördjupa diskussionen kan definitionen av sepsis hos barn jämföras med den hos vuxna: en livshotande organdysfunktion orsakad av ett stört systemiskt svar på en infektion, även kallat »Sepsis-3«. Också beträffande barn pågår diskussioner gällande vad ett stört systemiskt svar är, med fokus på så kallade endotyper. Kanske är det så att samspelet mellan värd och infektion är avgörande för det systemiska svar som uppstår, och risken för påverkan av övriga organ sekundär. Det kan vara så att barn som i ett tidigt skede får behandling vid stört systemiskt svar på infektion inte utvecklar lika svår organdysfunktion, och man kan tänka sig att mortaliteten hos dessa barn inte är lika hög. I och med detta blir det mer tydligt att huruvida ett barn »har sepsis« eller inte kanske inte är svart eller vitt, utan snarare en dynamisk patofysiologisk process [5]. Problemet är att det i nuläget inte finns något enskilt namn för att utmärka förekomsten av denna process.

ICD-koderna R56.1 och R57.2 gäller sedan årsskiftet även för barn och ska användas i enlighet med Phoenix sepsis score. Vi anser att det är viktigt att känna till att även barn som inte uppfyller diagnoskriterierna för sepsis kan ha drabbats av ett stört systemiskt svar på infektion, där behandlingen eventuellt har lyckats häva processen innan den kulminerat i en mätbar organdysfunktion.