Skrota SLF:s kvartalspolitik – håll fullmäktigemöte vartannat år
I dag står vi för samma synd som politikerna vi kritiserar och driver en kortsiktig politik – ett år i taget.
Sveriges läkarförbund jobbar med många brännande frågor, från att möjliggöra en acceptabel arbetsmiljö för dagens läkare till att förbättra förutsättningarna för nästa generation. För att säkerställa förbundets trovärdighet krävs glesare fullmäktigemöten som prioriterar analys, strategi och kontinuitet framför snabba utspel. Förbundet har utrett frågan och konstaterat att några föreningar inte var positiva till denna förändring, men det får inte vara ett hinder för denna demokratiska utveckling. Det är hög tid att hålla fullmäktigemöte vartannat år.
Den fackliga demokratin inom förbundet är fundamentet för vår kollektiva röst och något som vi behöver värna. Men i takt med att vården i Sverige utvecklas ställs högre krav på förbundets förmåga till långsiktig strategisk planering. Den nuvarande ordningen gör att förbundets högsta beslutande instans riskerar att bli ett organ för ad hoc-politik som drivs av en liten del av förbundet snarare än genomtänkta, professionella och brett förankrade reformer.
Sveriges läkarförbund har med rätta varit en stark röst i kritiken mot politikens kortsiktighet. Vi har ifrågasatt att vårdens behov prioriteras lägre än snabb kvartalspolitik och pekat på hur tillfälliga riktade engångsinsatser förstör kontinuitet och skär rakt in i medicinsk prioritering. Förbundet efterlyser nationella hälso- och sjukvårdsplaner som spänner över decennier för att säkra förutsägbarhet och stabilitet. Hur kan vi då inom vår egen organisation vidhålla en beslutscykel med ännu tydligare kortsiktighet än den vi klandrar politikerna för? Genom att övergå till fullmäktigemöte vartannat år skulle vi ta ett steg i riktning mot den långsiktighet vi kräver av våra motparter. Det skulle dessutom leda till djupare diskussioner mellan fullmäktigemötena om hur förbundet ställer sig i strategiskt svåra frågor.
Genom att glesa ut fullmäktigemöten kan vi lämna den reaktiva förvaltningen bakom oss, skriver Lars Rocksén.
I en evidensbaserad kontext är vi vana vid att interventioner kräver tid för att utvärderas. Inom förbundets arbete har knappt föregående års beslut hunnit analyseras förrän organisationens resurser omdirigeras mot att bereda svar på nästa våg av motioner. En tvåårig cykel skulle ge förbundsstyrelsen och kansliet mer utrymme att driva processer i mål, snarare än att reaktivt agera på ett kontinuerligt inflöde av nya uppdrag.
Kritiker mot en utglesning lyfter ofta fram risken för ett demokratiskt underskott och ett försvagat ansvarsutkrävande. Detta resonemang baseras på att demokratisk kvalitet likställs med mötesfrekvens. Vi bör snarare se till beslutsfattandets kvalitet. Längre tid mellan motionstillfällen gör att uppdrag som kommer från förbundets medlemmar kan vara brett förankrade och diskuterade. De kan dessutom ha genomgått remissförfarande och konsekvensanalyser. Det skulle ge vårt högsta beslutande organ möjligheten att höja blicken och låta diskussionerna bli strategiskt långsiktiga.
I en modern organisation bör den löpande dialogen skötas genom digitala möten och tematiska forum under perioden mellan fullmäktigemötena. Det skulle stärka medlemsinflytandet utan att belasta organisationen med den administrativa tyngd som ett fullmäktigemöte innebär.
Vi läkare efterfrågar ofta »kloka val« i kliniken och administrationen. Det är hög tid att vi applicerar samma princip på vårt eget förbund. Genom att glesa ut fullmäktigemöten kan vi lämna den reaktiva förvaltningen bakom oss. När förbundet står enade är vi en slagkraftig, långsiktig och strategiskt förutsägbar organisation. Därför vill jag uppmana alla delföreningar att arbeta för en fortsatt utveckling av den demokratiska processen i förbundet, så att alla delar av förbundet blir delaktiga och har möjlighet att påverka förbundets arbete.
