Systematiska omvärderingar av vårdinsatser är underutnyttjade
Myndigheter och andra organisationer behöver samverka så att systematiska omvärderingar och annat kunskapsstöd omsätts i praktiken, skriver företrädare för Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU).
Vi instämmer i Fredrik Liedbergs och medförfattares budskap i Läkartidningen: initiativet Kloka kliniska val och hälsoekonomiska utvärderingar är två sätt att identifiera vårdinsatser som inte är värdeskapande för patienter [1].
Upp till 20 procent av hälso- och sjukvården i OECD-länder kan vara av tveksamt värde, ineffektiv eller till och med skadlig [2]. Även om de exakta siffrorna är svåra att fastställa står det klart att identifiering och utmönstring av sådana vårdinsatser skulle ge stora kvalitetsförbättringar i svensk sjukvård, vilket skulle gynna både patienterna och samhället.
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har kartlagt forskningen och nyligen publicerat tre rapporter om utmönstring av lågvärdevård [3-5], och Socialstyrelsen har tagit fram stöd för det verksamhetsnära arbetet, bland annat genom fortbildning och kollegiala forum [6].
Rapporterna och samarbetet mellan SBU, Socialstyrelsen och Svenska läkaresällskapets arbetsgrupp för kloka kliniska val bekräftar den nyansering som Liedberg med medförfattare lyfter fram: utmönstring av lågvärdevård är ingen enskild metod, utan en samling processer som kan genomföras på olika sätt och av flera aktörer [3]. När nya behandlingar godkänns och nya metoder implementeras sker det ofta på basis av forskningsrön och systematiska sammanställningar om nytta, risker och kostnader. Vid införandet av nya metoder kan forskningsläget vara begränsat, men med tiden tillkommer mer forskning och kunskapsläget förbättras.
Initiativet Kloka kliniska val och hälsoekonomisk utvärdering är två olika ansatser för att bedöma insatser med tveksamt värde. Finns det indikationer om att en metod har tveksamt värde, till exempel när patientnära professioner ifrågasätter nyttan eller när användningen varierar kraftigt, kan en systematisk omvärdering göras – en så kallad HTR (health technology reassessment). HTR innebär att metodens nytta och relevans omvärderas baserat på ett omfattande beslutsunderlag, som inte bara beaktar evidens för nytta, risker och kostnader utan även andra relevanta aspekter för utmönstring, såsom resurser, etik, acceptans och miljömässig hållbarhet [5]. Målet är att ge en rationell grund för beslut om metodens fortsatta användning eller utfasning.
Följande tre aspekter är viktiga i arbetet med att bedöma vård av tveksamt värde:
- Utmönstring, vare sig det handlar om att helt sluta med en metod eller minska användningen i ett visst sammanhang, kan ske utifrån olika drivkrafter, aktörer och metoder. Patientnära arbete och hälsoekonomiska analyser är två olika ansatser.
- Metoder med tveksamt värde bör omvärderas med ett HTR-underlag som belyser flera aspekter för att underlätta beslutsfattande och utformning av rekommendationer. Här har SBU och andra aktörer som arbetar med systematisk utvärdering av metoder en viktig uppgift.
- Myndigheter och andra organisationer behöver samverka så att HTR-underlag och annat kunskapsstöd omsätts i praktiken på olika nivåer inom vården. På så sätt ser man till att kunskap leder till beslut och rekommendationer att inte använda en metod eller insats och att dessa sedan efterlevs.
Medical montage
Beslut om en metods användning bör baseras på evidens för nytta, risker och kostnader. Ibland är forskningen bristfällig, och då är det fullt försvarbart att metoder införs eller fasas ut baserat på annan kunskap såsom beprövad erfarenhet. När forskningsläget förbättras kan metoden sedan utredas och omvärderas utifrån mer tillförlitlig evidens.
Att systematiskt omvärdera värdet av insatser i ljuset av ny kunskap är en effektiv och underutnyttjad metod för att förbättra vården och frigöra resurser till insatser som gynnar såväl patienter som samhället i stort.
