Utbildningen av läkare glöms bort i Gävleborgs reformarbete
Förändringar inom primärvården gör att regionen kommer att förlora utbildningsplatser – och i förlängningen framtida rekryteringar.
Tre större förändringar inom Region Gävleborgs primärvård under det gångna året har lett till att utbildningen av AT- och BT-läkare samt ST-läkare i allmänmedicin står inför stora utmaningar.
Journalsystemet har bytts ut, vilket har orsakat ett produktionstapp hos både offentliga och privata vårdgivare. Regionen har jobbat för att minska behovet av hyrpersonal, utan att man fullt ut har ersatt denna med fast personal [1]. Regionen har dessutom fattat beslut om att föra över den offentligt drivna primärvården till ett bolag, eftersom den har gått med stadigt underskott [2].
Besluten riskerar att negativt påverka rekryteringen av läkare till samtliga specialiteter i en region som redan i dag har stora bemanningsproblem [3].
Baserat på Svensk förening för allmänmedicin (Sfam) Gävleborgs egna beräkningar var vakansgraden för distriktsläkartjänster i regionen 50 procent under sommaren 2025. Från privata vårdgivares sida uppger man att man i nuläget kompenseras för 1 distriktsläkare per 2 000 invånare. Även här hamnar man alltså på en vakansgrad på omkring 50 procent om man utgår från den nationella rekommendationen, 1 distriktsläkare per 1 100 invånare.
Viktiga steg har tagits från hälso- och sjukvårdsledningens sida, och i början av september fattade man ett tillfälligt beslut om 1 100 listade per specialistläkare i allmänmedicin inom offentlig primärvård. Ett arbete med att se över samverkansformerna mellan primär- och sekundärvård har också inletts, vilket är mycket positivt.
Däremot är läget allvarligt för utbildningen av AT- och BT-läkare, och kring detta finns ännu ingen diskussion.
Redan i dag lever flera offentliga hälsocentraler inte upp till kraven för en utbildningsplats på grund av att man saknar handledare. På de privata hälsocentralerna är tillgången till handledare generellt sett bättre, men eftersom man är underfinansierad brukar utbildningsmöjligheterna i stället begränsas av praktiska frågor, såsom brist på rum.
Enligt de senaste uppgifterna har 10 specialistläkare tackat nej till att gå över till det nya bolaget [4]. Samtliga dessa är potentiella handledare till AT- och BT-läkare. Som exempel kan nämnas Sandvikens två offentliga hälsocentraler, där samtliga läkare har tackat nej [5] och där man årligen utbildat 12–16 AT- och BT-läkare. Det hjälper inte heller om specialistläkarna går till hälsocentraler i privat regi, eftersom utbildningsplatserna där inte går att utöka av praktiska skäl.
Eftersom AT- och BT-läkarna är det enskilt viktigaste rekryteringsunderlaget, inte bara för primärvården utan för hela sjukvården, är detta mycket allvarligt. I Gävleborg minskar våra möjligheter att fylla de stora vakanser som finns redan i dag.
När det gäller ST-läkarna i allmänmedicin är situationen ännu allvarligare. I Läkarförbundets rapport »1 100 invånare per läkare? Vårdcentralers läkarbemanning« framgår att vår region har det tredje lägsta antalet ST-läkare i landet i förhållande till befolkningens storlek [6].
Jämfört med Region Jämtland Härjedalen, som har sämre geografiska förutsättningar, men där man har tagit frågan på allvar, har Region Gävleborg hälften så många ST-läkare i allmänmedicin.
Baserat på uttalade intentioner att primärvården ska vara navet i sjukvården och att varje invånare ska ha en namngiven fast läkarkontakt som inte ansvarar för mer än 1 100 invånare så kan jag konstatera att Region Gävleborg har en bit kvar. Med rådande takt kommer målet att nås om 298 år, enligt Distriktsläkarföreningens beräkningar [7].
Från Sfam Gävleborgs sida tror vi oss besitta nyckelkunskaper om hur denna situation kan lösas, och vi har presenterat konkreta förslag för att skapa en hållbar utbildningssituation i Gävleborg [8]. I dessa ingår en avgränsad primärvård med autonomi och egen ledningsstruktur, ett politiskt beslut om 1 100 invånare per specialistläkare och 550 invånare per ST-läkare i allmänmedicin och en tillförsel av adekvata resurser för att klara utbildningsuppdraget, där handledning är en viktig del. Sådana åtgärder har potential att skapa en god utbildningsmiljö för regionens AT- och BT-läkare samt ST-läkare i allmänmedicin.
Primärvården är en viktig grundpelare i utbildningen av framtida läkare. Utan en fungerande primärvård riskerar regionernas kompetensförsörjning att kollapsa.
