Utmattningssyndrom är en relevant diagnos
Utan diagnosen riskerar vi att missa den stressrelaterade psykiska ohälsa som skadliga arbetsmiljöer orsakar.
Ett förslag till internationella diagnoskriterier för utmattningssyndrom, »clinical burnout«, har nyligen publicerats i Journal of Occupational and Environmental Medicine [1]. Kriterierna är en syntes av kriterierna som har använts i Sverige och Nederländerna.
Stressrelaterad psykisk ohälsa, som utmattningssyndrom, är inte ett svenskt fenomen, något som flera kritiker av diagnosen har hävdat [2]. I många europeiska länder orsakar syndromet lidande för den enskilda och stora kostnader för arbetsgivare och samhället [3].
Försäkringskassan har rapporterat om skenande sjuktal för stressrelaterad psykisk ohälsa, särskilt utmattningssyndrom, som framför allt drabbar kvinnor anställda inom vård, omsorg och skola [4, 5] – branscher med bristfällig arbetsmiljö sedan decennier.
De är oftast samvetsgranna personer som kämpar och gör sitt bästa. Att de skulle sjukskriva sig i onödan är en fördom.
Läkare i primärvården verkar på ett träffsäkert sätt identifiera dessa patienter, som har varit utsatta för långvarig stressbelastning på arbetet. Allmänläkare skolade i differentialdiagnostik torde knappast missa samsjuklighet enbart för att patienterna har utmattningssyndrom, något som diagnoskritikerna befarat. I kliniken skiljer sig syndromet tydligt från depression och andra psykiatriska tillstånd. När patienterna söker vård för stressrelaterad utmattning måste omgivningsfaktorer inom både arbets- och privatliv undersökas. Denna exponeringsbedömning är vanlig inom arbetsmedicinen.
Hjärnavbildningsstudier visar specifika, validerade och reproducerbara fynd i delar av hjärnan, såsom amygdala och mesiala prefrontala kortex, som påverkas av psykosocial stress. Studierna pekar tydligt på stressrelaterade förändringar, oavsett var de är gjorda eller vilken typ av MR-kamera och specifik MR-metod man använt (mätningar av funktion, anatomi, signalämnen). Detta framgår tydligt i en sammanställning av fynd från 17 studier med MR-undersökningar av hjärnan hos 1 365 personer med diagnosen arbetsrelaterad »burnout« och 470 kontroller [6]. Samanställningen refererar till en jämförande studie som visar olikheter i MR-fynd mellan utmattningssyndrom och depression [7].
Slutsatsen är att MR-studierna, trots heterogena mönster och populationer från olika länder, konvergerar mot en koherent och könsmodulerad men reversibel förändring av hjärnnätverket, vilket uppfyller objektiva sjukdomskriterier.
Ett stort antal forskningsstudier om utmattningssyndrom finns samlade i en kunskapsöversikt från 2024 [8]. Där framgår att merparten av patienterna är kvinnor i offentlig sektor som anger arbetet som primär orsak till sitt lidande. De flesta tillfrisknar inom ett år, men en grupp (25–30 procent) har nedsatt funktion under flera år. Trots restsymtom återgår de flesta i arbete. Tidig upptäckt med åtgärder för att förhindra fortsatt utveckling mot allvarligare tillstånd borde därför ha högsta prioritet.
Kritiker av diagnosen utmattningssyndrom argumenterar för att den inte har tillräcklig akademisk validitet, något som den delar med de flesta andra psykiatriska diagnoser. Utmattningssyndrom har använts både kliniskt och vetenskapligt i Sverige under 20 år, och det är alltså knappast en ny diagnos.
Utan diagnosen utmattningssyndrom riskerar behandlingen att fokusera på individen och inte omgivningsfaktorerna, skriver debattörerna.
Vi anser att utmattningssyndrom ska finnas kvar som diagnos så att utvecklingen av den psykiska ohälsan kan följas i samhället och på arbetsmarknaden. Skadliga arbetsmiljöer riskerar annars att förbli oupptäckta. Läkare i primärvården kan komma att missa omgivningsfaktorer och behandlingen inriktas på individen. Arbetsmiljön, som är det centrala vid utmattningssyndrom, blir en del i behandlingen enbart inom den företagshälsovård som finns kvar.
Vi föreslår därför att de nyligen publicerade internationella diagnoskriterierna accepteras och används i Sverige och att de även tilldelas en egen kod.
