Vården har ett särskilt ansvar när den medverkar till att barn blir till
Smers bedömning är att detta ansvar gäller oberoende om assisterad befruktning sker med donerade könsceller eller med egna.
Replik. Marika Åhre och Mikael Sandlund lyfter i sitt debattinlägg i Läkartidningen fram viktiga frågor om hur prövning av förväntad föräldraförmåga inför assisterad befruktning kan riskera att drabba personer med psykisk sjukdom på ett oönskat sätt [1]. Vi välkomnar denna diskussion, men vill också tydliggöra vad Smers rapport »Assisterad reproduktion – möjligheter och vägval« [2] faktiskt förespråkar.
I dag sker en prövning av de blivande föräldrarnas medicinska, psykologiska och sociala förhållanden inför assisterad befruktning med donerade könsceller. En majoritet inom Smer har tagit ställning för att en prövning bör göras vid all assisterad befruktning, inte bara vid behandling med donerade könsceller. Skillnaderna mellan de barn som tillkommit med hjälp av donerade könsceller och barn som tillkommit med hjälp av ett pars egna könsceller har inte ansetts vara tillräckligt stora för att motivera att en prövning enbart ska göras i det första fallet.
Vår diskussion om en eventuell utvidgning av prövningen har inte handlat om att införa generella hinder, utan om att reflektera över det särskilda ansvar som kan uppstå när hälso- och sjukvården aktivt medverkar till att ett barn blir till. Detta ansvar måste balanseras mot respekten för individens reproduktiva frihet och principen om icke-diskriminering. Hela Smer instämmer i att möjligheten att bilda familj är av grundläggande värde, men rådets majoritet har tagit ställning för att samhällets aktiva medverkan vid en befruktning – till skillnad från konception utan sjukvårdens inblandning – skapar ett särskilt ansvar att överväga det blivande barnets situation. Det är en etisk hållning, som är förenlig med FN:s barnkonvention och som inte utesluter någon diagnos i sig.
Smers ambition är att värna både de barnlösas och de framtida barnens intressen och rättigheter, skriver Sven-Eric Söder.
Hur prövningen görs och vilka kriterier som tillämpas varierar i dag över landet. Målet med rådets majoritets rekommendationer är också att säkerställa att alla som söker reproduktionshjälp möts av en rättvis, kunskapsbaserad och värdig prövning. Den risk som debattörerna pekar på – att bedömarens egna föreställningar styr – vill Smer motverka genom att kräva strukturerade, likvärdiga bedömningar i hela landet. Varje individ ska bedömas efter sina egna förutsättningar och inte efter grupptillhörighet eller diagnos. Smer anser att en mer enhetlig och rättssäker process gynnar alla sökande, inklusive dem med psykisk sjukdom.
Vi delar dock debattörernas oro för det dilemma som kan uppstå när antipsykotisk medicinering påverkar fertiliteten. Det är ett konkret exempel på varför prövningarna bör göras i tvärprofessionella team där psykiatrisk kompetens ingår.
Rapportens ambition är inte att begränsa, utan att bidra till en etiskt hållbar hantering av frågor som uppstår inom assisterad reproduktion, där både de ofrivilligt barnlösas och barnens intressen och rättigheter tas på allvar. Denna balans är svår, men nödvändig att diskutera öppet. Vi välkomnar fortsatt dialog i dessa frågor.
