»Bland läkarna är man lägst i hierarkin – för man kan ju egentligen ingenting.« Så skriver Ulrika Nettelblad, läkarstudent på termin 11 i Umeå, i en krönika på sidan 395.
Att livet som läkarstudent inte alltid är lätt kan sägas ligga i sakens natur. Den som är i början av sin karriär, oavsett yrke, har naturligtvis ett mindre kunnande och därmed en annan position på arbetet än en mer senior kollega.
Men Ulrika Nettelblads krönika är ändå en tankeväckande påminnelse om att läkarstudenter inte alltid tas om hand på ett bra sätt på sina arbetsplatser.
Ulrika Nettelblad skriver bland annat: »Det gör något med en att i tre års tid lotsas mellan kliniker. Att alltid vara ny, att alltid kunna minst, att aldrig stanna längre tid än en månad. Gör något med en att ständigt vara klämd mellan olika gruppers intressen.«
Hon konstaterar också: »På kliniker där man tar hand om sina kandidater är man oftast vänligare mot sina patienter. Om vi ses som besvärliga ses patienterna ofta likadant.«
Läs gärna Ulrika Nettelblads krönika och fundera över hur det ser ut på den egna arbetsplatsen. Får läkarstudenterna ett bra och omhändertagande bemötande? Eller finns det anledning att påminna om att de – liksom övriga anställda – ska bli respektfullt och rättvist behandlade?
