Arbetskläder som är för täta och varma och ger utslag, klåda och svamp. Sjukfrånvaro på grund av stress och utmattningssyndrom. Ett »enormt dåligt utfall« i löneförhandlingar. Personal som flyr från arbetet.
Ovanstående kan verka vara en eländesskildring från en nedsliten industriverksamhet. Men faktum är att det är uppgifter om läkares arbetssituation runt om i Sverige. Läkartidningen har fått in lägesrapporter från nästan alla lokalföreningar inom Läkarförbundet, och det är en oroande bild som visas upp.
De lokala föreningarna ser inte ut att ha möjlighet att arbeta framåt för att utveckla vården för patienternas och sin egen skull. I stället är det klassiska och slitsamma fackliga frågor som dominerar: kamp för en bättre arbetsmiljö, en tillräcklig bemanning och ett acceptabelt löneläge.
Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren är inte förvånad över att det är dessa frågor som står i fokus för det lokalfackliga arbetet och konstaterar att det är de som är viktiga även på central nivå.
Att kunna förändra den tuffa situation som nu råder är en stor utmaning både för lokalföreningar och för Läkarförbundet centralt. För läkares arbetsvardag och för patienternas välmående är det dock av yttersta vikt att det fackliga arbetet lyckas och leder till förbättringar.
