En massa psykosocialt tjafs. Ostimulerande uppgifter. Läkare som inte kan något »på riktigt«. Det är fullt med tuffa omdömen i studien av attityder till jobbet som specialistläkare i allmänmedicin och i primärvården (se sidorna 992-994) i detta nummer. I studien har Malin K Hedman med kollegor undersökt vad läkarstudenter på olika lärosäten får höra om allmän­läkare.

Och det visar sig att de får höra en hel del. Några kommentarer är mer positiva: arbetet i primärvård är varierande och patientnära, det är bra arbetstider och ett svårt och viktigt jobb. 

Men de negativa kommentarerna överväger – åtminstone är det dem som studenterna kommer ihåg flest av. Författarna till studien konstaterar att detta överensstämmer med resultaten i liknande studier som gjorts i andra länder, och de oroas över risken att denna typ av negativa omdömen – säkert ibland förhastade – påverkar läkarstudenternas fram­tida val av specialitet.

Bristen på specialister i allmänmedicin har varit ett problem i svensk sjukvård under många år. Det stämmer till eftertanke att en av orsakerna till det skulle kunna vara hur andra läkare pratar om dem.