När du får den här tidningen i din hand har det nya året pågått i ganska exakt två veckor. Att börja ett nytt år är ofta kopplat till förväntan, ibland uppblandad med oro. Nu ska ju allt hända, det där som vi i december sa att vi skulle ta tag i efter jul. Nya system ska kanske införas, nya svåra patientfall hanteras. Beslut om besparingar som togs i en del av höstens budgetar ska bli verklighet. Och är jag egentligen så där utvilad som jag hade hoppats?
Och i omvärlden pågår kriget i Ukraina under ännu en vinter, i Gaza är lidandet fortsatt oerhört, runt omkring oss fortsätter det säkerhetspolitiska läget att vara spänt. Frågan om sjukvårdens förmåga att hålla tillräckligt hög beredskap för att klara kris eller krig blir extra aktuell och diskuteras till exempel på Folk och försvars rikskonferens, som pågår när detta skrivs.
Det är alltså svårt att gå in i 2025 och känna enbart förväntan. Däremot finns det alla skäl för oss på Läkartidningen att även detta år bevaka och berätta om de frågor som berör dig som läsare – både de som skapar förväntan och glädje och de som väcker oro. Det kan du förvänta dig av oss.
