När det var som värst kändes det som om det kokade i huvudet. Ljud gick inte att tåla, och att gå uppför en trappa var i det närmaste omöjligt. Till slut fick läkaren Carl Tevell hjälp, på den numera nedlagda mottagningen för sjukvårdspersonal på Ersta sjukhus i Stockholm.
I veckans utgåva av Läkartidningen berättar han om vad som ledde till utmattningen och den svåra depression som följde – och hur viktigt det var att få hjälp på en mottagning som var inriktad just på personer inom sjukvården. »De bortser liksom från att jag är doktor, det spelar liksom ingen roll«, säger Carl Tevell i reportaget på sidorna 338–343.
För när läkare insjuknar i stressrelaterad ohälsa spelar yrket roll. Att vara den som till slut inte orkar, som blir sjukskriven – det kan strida mot ens inre bild av läkaren, den som klarar allt och aldrig blir stressad av vare sig jobbet eller andra omständigheter, och som ju dessutom borde ha fattat, och vidtagit åtgärder. I tid. När sjukskrivningen och den stressrelaterade ohälsan är ett faktum, då kan skammen kännas tung.
Har du en berättelse om hur det är att må dåligt på grund av jobbet? Hur det känns att vara den som behöver vård i stället för att vårda? Hör av dig till oss på redaktionen.
