Estetiska behandlingar utan medicinsk grund har blivit allt vanligare under senare år. Det handlar exempelvis om kirurgiska ingrepp, injektionsbehandlingar med »fillers« och hudbehandlingar med pulsat ljus (IPL).
Ofta rör det sig om ingrepp som kan innebära risk för skador. Behandlingarna utförs av en brokig skara yrkesutövare, vilkas utbildning och kompetens ibland är oklar.
Dagens reglering inom det här området är helt otillräcklig, inte minst med tanke på att det råder osäkerhet om om behandlingarna är att betrakta som hälso- och sjukvård och om reglerna i till exempel patientsäkerhets- och patientdatalagen gäller.
Det är därför välkommet att Socialstyrelsen nu utrett behovet av rättslig reglering för skönhetsbranschen. Utredarens rapport presenterades i somras och innehåller förslag till en ny lag om estetiska behandlingar.

Läkarförbundet har nyligen svarat på den remiss som skickades ut. Vi anser att det måste till ett tydligt regelverk om kompetenskrav på dem som utför behandlingarna, men också att det behövs tillsyn över verksamheten.
Eftersom estetiska behandlingar avviker från hälso- och sjukvård vad gäller syftet är det naturligt att dessa behandlingar regleras i en särskild lag. Med estetisk behandling menas i Socialstyrelsens rapport »kirurgiskt ingrepp eller annan behandling som görs i syfte att förändra utseendet på människokroppen och saknar medicinsk grund och därmed inte tillhandahålls av landsting eller privat vårdgivare genom avtal med landsting«.
Utgångspunkten för förslaget är att re­glera sådana estetiska behandlingar som ligger hälso- och sjukvården nära. Piercing- och tatueringsverksamhet och liknande faller utanför det nya lagförslaget. Det är rimligt, även om också denna verksamhet borde regleras och underkastas tillsyn, inte minst med tanke på risk för smittspridning.
Estetiska behandlingar föreslås endast få utföras av personer som fått ett särskilt tillstånd. Det här kravet på tillstånd anser Läkarförbundet vara nödvändigt. Huruvida det däremot behövs för läkare med specialistkompetens i plastikkir­urgi kan ifrågasättas.
Välkommet är också förslagets krav på förbud mot behandlingar av personer under 18 år, liksom kravet på obligatorisk betänketid. Den som utför estetiska behandlingar ska också vara skyldig att ha de lokaler och den utrustning som behövs för att behandlingarna ska kunna utföras patientsäkert.
Dessutom föreslås att estetiska behandlingar ska omfattas av patientskadelagen. De som utför behandlingar blir således skyldiga att teckna en patientförsäkring.
Tillstånd att utföra estetiska behandlingar ska kunna återkallas. Tillsynsmyndigheten ska även ha ett lättillgängligt register över personer med tillstånd. Att allmänheten ges möjlighet att informera sig om vilka personer som uppfyller kraven är ett bra förslag.
Uppgifter om beslut mot personal i klagomålsärenden eller behörighetsärenden bör däremot inte tas in i detta publika register som Socialstyrelsen föreslår. Något liknande allmänt register finns inte i övrigt om hälso- och sjukvårdspersonal. Det är svårt att se varför personal som utför estetiska behandlingar ska särbehandlas.

Om lagen blir verklighet behöver det preciseras i föreskrifter exakt vilka estetiska behandlingar som omfattas, och vilka kompetenskrav som ställs på utförarna. Av de särskilda tillstånden behöver också klart framgå vilka åtgärder som omfattas. Det här arbetet förutsätter ett nära samarbete med läkarprofessionen.
Behandlingar som innebär invasiva ingrepp, exempelvis operationer och injektioner, ska självfallet endast få utföras av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal.
Det är nu angeläget att arbetet med att få till stånd ett bindande regelverk för estetiska behandlingar fortsätter. Det behövs tydliga regler som klart anger vad skönhetsbranschen har att rätta sig efter.