Det krävs ett väsentligt ökat antal specialister i primärvården. Annars kommer inte primärvården att klara sitt nuvarande uppdrag. Den första linjens hälso- och sjukvård kommer inte heller att kunna öka sitt mycket väsentliga åtagande om en bättre läkarmedverkan i vården av de mest sjuka äldre. Även folkhälsoarbetet med hälsosamtal och det tidskrävande omhändertagandet av människor med psykisk ohälsa lider stora brister nu och framöver om inte akuta åtgärder vidtas.
Som en viktig pusselbit mot en bättre bemanning har Läkarförbundet gjort en omfattande inventering av situationen bland landets vårdcentraler för att få fram det exakta behovet av specialister. I stort sett samtliga (98,5 procent) av landets cirka 1 200 vårdcentraler – både offentligt och privat drivna – har svarat på Läkarförbundets enkät om hur deras läkarbemanning ser ut.
Det är den första kartläggning som jämför antalet specialistläkare som heltidsresurser i primärvården på inte mindre än 15 år. Socialstyrelsen gjorde då en liknande undersökning.
Resultatet visar att det i dag saknas 1 400 heltidsarbetande specialistläkare i primärvården; en alarmerande situation som leder till brister i vårdens kvalitet och äventyrar patientsäkerheten. Ordinarie personal får också en pressad arbetssituation med ökad risk för misstag. Många vårdcentraler blir dessutom beroende av att anlita hyrläkare för att kunna fullgöra sitt uppdrag, med högre kostnader som följd.
I dag arbetar omkring 4 800 specialistläkare i primärvården. Det rätta antalet borde ligga runt 6 300. Bedömningen av antalet går tillbaka till ett riksdagsbeslut år 2008 om att en läkare i primärvården i genomsnitt ska ha 1 500 listade patienter. Det här är också Läkarförbundets bedömning för att uppfylla tillräckliga kvalitets- och säkerhetskrav.
Inget landsting uppfyller i dag kravet om 1 500 invånare per heltidsarbetande specialistläkare i primärvården. Endast en fjärdedel av vårdcentralerna har en förhållandevis god läkartäthet med i genomsnitt 1 600 patienter per läkare, eller något färre.
På en sjättedel av vårdcentralerna har varje heltidsarbetande läkare så många som 2 600 eller fler listade patienter att ansvara för. Det genomsnittliga antalet listade patienter i primärvården uppgår till 1 942 per heltidstjänstgörande specialistläkare. Det råder en stor spännvidd mellan landstingen när det gäller läkartäthet. Totalt var det fyra av tio vårdcentraler som sa sig vilja och ha resurser att anställa fler specialistläkare.
För att klara tillräcklig tillgång på färdiga specialistläkare finns ett stort behov av att öka antalet ST-läkare på vårdcentralerna. Skillnaden i satsningen på ST-läkare är stor mellan olika landsting. Halland låg högst med 38 procent fler ST-läkare i allmänmedicin än genomsnittet relaterat till befolkningen. Låg dimensionering hade framför allt Västmanland, Gävleborg och Östergötland. Stockholm är det enda landsting där ST-dimensioneringen är hyfsat balanserad i förhållande till behoven.
Bristen på läkare går inte att lösa enbart genom att skapa fler ST-tjänster om bara ett fåtal är intresserade och söker. Om inte arbetsvillkoren blir bättre spelar det också mindre roll hur många läkare som utbildas.
Användningen av hyrläkare tillhör de undersökta frågeställningar som varierade mest mellan landstingen. Jämtland och Blekinge hade mer än dubbelt så hög användning av hyrläkare som genomsnittet. Östergötland använde bara hälften så många hyrläkare som landet i stort.
Oftast gör hyrläkarna ett bra jobb i en mycket utsatt arbetssituation. Här uppstår emellertid ett problem med den viktiga, fasta och kontinuerliga läkarkontakten. Många äldre patienter med flera diagnoser drabbas särskilt av detta.
Vad som nu behövs är en nationell handlingsplan för att kunna dimensionera och organisera utbildningen och handledningen av blivande specialister i primärvården. Det krävs mer lättillgängliga vägar in, även för andra specialister än allmänläkare, till arbete i primärvården.
Läkarförbundet vill omedelbart inleda ett nödvändigt samarbete med ansvariga på central och regional nivå för att förbättra förhållandena för patienterna i primärvården.
