För trettiofem år sedan besökte min amerikanska utbytessyster Karolins­ka institutet i Stockholm. Holly kom från University of Michigan och hade med sig tre av världens första datorsimulerade patienter för oss medicine studerande att träna på. En av »patienterna« hette Mr Cane. Hans anamnes och symtom presenterades av en amerikansk röst.

Jag ordinerade en kraftfull dos urindrivande med dålig effekt. En annan medicin fungerade ännu sämre. »Sorry, your patient just passed away«, meddelade datorn. Det var ett intressant sätt att träna patientbehandling.

Tio år senare startade vi med artroskopi på ortopedkliniken. Snabbt gav tekniken alla i rummet möjlighet att följa ingreppet via monitor. Diagnoser och alternativ blev lättare att diskutera och förstå liksom att undervisa och handleda.

Snart gick det att koppla en kamera till skopet. En snitsig privatpraktiserande kollega i staden skickade nu rutinmässigt tagna meniskbilder till sina patienter. Många patienter tolkade nöjt bilderna som bevis på att ingreppet varit nödvändigt och att läkaren var skicklig.

I dag, då patienten förväntas ha egen kraft och makt att välja såväl vårdgivare som behandling, är det än mer viktigt att kunna visa patienterna underlaget till föreslagen behandling, och vad som är gjort. Det som skett under patient–läkarmötet ska dokumenteras och finnas tillgängligt för patienten. Viktigast är att skydda patienternas integritet. Väsentligt är också att rätt moment bokförs och beskrivs. Att registrera allt för att möjligheter finns skymmer bara sikten.

I förra veckan samlades representanter för 35 länder till Surgicon Congress i Göteborg. För andra gången hölls denna internationella kongress om hur utbildningen av dagens och morgondagens kirurger bör ske.

»Det säkraste sättet att själv få tillgång till bra kirurgisk behandling i framtiden är att utbilda sin egen kirurg«, sa Margareta Berg, initiativtagare och sekreterare i stiftelsen Surgicon, vars syfte är att främja utbildning och träning av kirurger.

Bland mötesdeltagarna rådde stort samförstånd om vikten av träning. Synen på hur träningen ska bedrivas spretade dock.

Flera amerikaner hyllade träning i simulationsprogram. Program med goda möjligheter att öva vanor och handgrepp, stärka sitt självförtroende och utveckla det kritiska tänkandet. Amerikanarna ansåg att kirurgen bör klara en 95-procentig uppfyllelse av simuleringstester innan hon eller han kan betraktas som flygfärdig. Testresultat som sedan med fastställda intervall ska redovisas under hela yrkeskarriären. En au­stralier påpekade försynt att evidensen för kostnadseffektivitet av simuleringsträning är svag och att man kan bli en god kirurg på fler sätt. Att ha teknisk skicklighet och operationserfarenhet är viktigt för en kirurg, men att ha god handledning tycks ännu viktigare.

En dansk gynekolog berättade att man i registret över borttagna livmödrar sedan tio år dokumenterat gynekologernas erfarenhet av dessa ingrepp. I registret syns ingen skillnad i mortalitet och morbiditet mellan grupper som opereras av dem med lång eller kortare erfarenhet. Handledning förefaller dock förhindra misstag.

Läkarens tekniska skicklighet betyder alltså inte allt för patientsäkerheten, men inom många moment är skicklighet en förutsättning. 

Simulatorträningens betydelse kommer att öka i takt med att fler endoskopiska processer och robottekniken utvecklas. Vi måste också förbereda oss på att fotodokumentation av kirurgiska ingrepp läggs ut på nätet som en del av patientjournalen. Detta leder förmodligen både till nyfikenhet och skräck hos såväl patienter som kirurger. Vilken patient tål att se sin rektoskopi? Vad händer om det går snett vid en förlossning som sänds »live« på YouTube?

Tekniken går framåt med stormsteg, och normer och regelverk hamnar på efterkälken. Det är viktigt att dessa frågor diskuteras och hanteras. Ett internationellt regelverk krävs.

Nu väntar Almedalen där vi deltar för att sprida förbundets politiska budskap, men också för att lyssna på andra synpunkter och snappa upp trender. Vi arrangerar ett symposium tillsammans med Lärarnas riksförbund och Polisförbundet om värdet av professionalism. Vi ska också diskutera läkarmedverkan i vården av de mest sköra äldre, patientsäkerhet och nya europeiska regler för fortbildning. Välkomna!