En av de viktigaste såväl mänskliga som medicinska landvinningarna under min läkarkarriär har varit förändringen i synen på homosexualitet. Historiskt ansågs sexuellt umgänge med personer av samma kön som ett avvikande beteende och som en synd mot skapelsens ordning.
I slutet av 1800-talet började homosexualitet att betraktas som en sjukdom hos individer med felaktig könstillhörighet. Homosexuella ansågs vara av ett tredje kön, mellan man och kvinna. När läggningen blev en sjukdom satte läkarkåren i gång med att beskriva symtom som annorlunda kroppsbyggnad, beteende och så vidare.
Olika behandlingar provades mot sjukdomen. Många homosexuella spärrades in på mentalsjukhus. År 1944 kom kastreringslagen som innebar att patienterna fick välja mellan kastrering eller att stanna kvar på mentalsjukhus.
I Sverige fanns homosexualitet med i Socialstyrelsens klassifikation över svenska sjukdomar ända fram till 1979. Det var dåvarande generaldirektör Barbro Westerholm som tog initiativ till att homosexualitet ströks från listan över sjukdomar. WHO gjorde sig inte av med sin definition av homosexualitet som sjukdom förrän 1993. Att så många människor tillfrisknat genom att vad som betraktades vara en sjukligt sexuell abnormitet blev en sexuell läggning är en stor samhällelig och medicinsk framgång. Nu är det gener som antas ligga bakom homosexualitet, och envar har rätt att vara lagd som den är. Den här processen av medvetandegörande fortsätter att spridas i samhället.
I dag arbetas på många olika sätt med att öka samhällets acceptans och öppenhet. Det sker bland annat via den årliga Pridefestivalen i Stockholm och på många andra platser i världen. Med inspiration från San Francisco, Berlin, Stockholm och Mykonos har människor lärt sig att tänka såväl mer kritiskt mot förhärskande normer som mer inkluderande i HBTQ-frågor. Via en öppen och offentlig debatt har medborgarnas människorättsliga medvetande ökat och begreppet normal könstillhörighet breddats. Det här är en utmärkt utveckling mot större förståelse. Diskussionen om homosexuellas rättigheter är viktig. Att motverka diskriminering av homosexuella i arbetslivet är sålunda en viktig fråga för ett professions- och fackförbund.
Jag får ofta brev från olika människor med funderingar om varför jag, eller rättare sagt vi som representerar Läkarförbundet, skriver det vi skriver eller gör som vi gör. Möjligheten att få förklara, förtydliga och stimulera till en konstruktiv diskussion är något jag verkligen uppskattar.
I det här numret av vår medlemstidning ställer en medlem frågan varför, och på vilka grunder, Läkarförbundet deltagit i årets Pridefestival. Jag vill svara henne om hur vi ser på vårt deltagande direkt på debattsidorna, men även använda veckans ledarutrymme för att dryfta frågan om samkönade relationer och hur det kan påverka arbetsmiljön för människor att frysas ut. Fortfarande tycks den här frågan väcka motstånd eller i vart fall ett visst avståndstagande på vissa arbetsplatser.
Till viss del kan det kanske förklaras som en fördröjningseffekt med tanke på det jag inledde med, att homosexualitet för bara något decennium sedan betraktades som sjukligt. Men en förklaring är inte ett försvar av tidigare eller nuvarande missgrepp. Fördomar och skumögda föreställningar gäller det att i möjligaste mån bearbeta och ta sig igenom med faktiska kunskaper och reella erfarenheter.
Sveriges läkarförbund är läkarnas fackliga sammanslutning och har till uppgift att tillvarata medlemmarnas yrkesmässiga, sociala och ekonomiska intressen. Läkarförbundet ska verka för att befordra hälso- och sjukvårdens ändamålsenliga utveckling.
Läkarförbundet arbetar centralt och lokalt för en god arbetsmiljö för läkare och därmed mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet. Läkarförbundet är ett förbund för alla läkare, förstås även homosexuella. Något som illustrerar detta är att vi har en delförening för homosexuella läkare. I år firar föreningen sitt 25-årsjubileum.
Jag som styrelseledamot stod bakom beslutet i Saco att delta i årets Pridefestival. Då Läkarförbundet av Saco inbjöds att ta aktiv del i festivalen ställde jag mig positiv även till detta. Fattas bara annat!
