Två unga anestesiologer lanserade under sommaren det så kallade Läkaruppropet på nätet. Det har sedan dess undertecknats av drygt 9 000 personer. Uppropet är ett gott initiativ som beskriver mycket av den frustration som många läkare upplever i sin vardag. 

Läkarförbundet arbetar sedan två år med ett projekt om läkarrollen och professionens autonomi. Vi har benämnt det »Uppdrag läkare« och i det arbete har vi engagerat flera av våra nuvarande såväl nytänkande som verklighetsanknutna tankesmedjor. Jag kan inte räkna upp dem alla men vill ändå nämna några som Sylf, Sjukhusläkarna, DLF och flera specialitetsföreningar. På Läkarförbundets fullmäktiges uppdrag tar vi fram egna förslag på exempelvis hur vården ska styras och organiseras, nu senast inom äldrevården och primärvården. Till vårt stöd har vi ett professionellt kansli som arbetar med utredningar för vårdens utveckling. På Europeiska läkarförbundens (CPME) möte i Bukarest häromsistens framkom dessutom att frågan om läkarrollen är universell i Europa. 

I våras skrev jag en debattartikel i Dagens Nyheter tillsammans med ordförandena för Polisförbundet och Lärarnas Riksförbund i ämnet professionens autonomi. Den har fått stor uppmärksamhet och har, tillsammans med journalisten Maciej Zarembas artiklar i Dagens Nyheter om biverkningarna av NPM (New public management), gett flera viktiga effekter. Socialdemokraterna har exempelvis i sitt manifest inför valåret inkorporerat tankarna om att låta professionerna styra sig själv i högre utsträckning. Myndigheten för vårdanalys har nyligen presenterat en rapport om vad läkarna gör på jobbet.

Läkarförbundet är positivt till den uppmärksamhet som Läkaruppropet gett frågan om hur läkarnas professionella kunskap bör användas och vi vill gärna samarbeta. Inte desto mindre har Läkarförbundet beslutat att som organisation inte underteckna uppropet, och jag har som ordförande inte heller undertecknat det. Jag förstår att det kan tyckas undfallande och inte tillräckligt proaktivt. Det är dock ett problem för Läkarförbundet med sina demokratiskt utsedda företrädare, att ställa sig bakom en beskrivning av vården utifrån enskilda medlemmars upplevelser. Av liknande skäl är det också svårt att bejaka förslaget om att Läkarförbundet skulle medverka till att bilda en tankesmedja med uppgift att finna modeller för ett nytt styrnings- och ersättningssystem för sjuk­vården. En motion med ett liknande förslag om att bilda en tankesmedja inkom till vårt fullmäktige förra året. Motionen avslogs för att förbundet redan i dag består av en rad tankesmedjor. 

Läkarförbundet ska fortsätta att konstruktivt arbeta med frågan om vad läkarrollen innehåller och innebär. Vi ska i det arbetet tänka så det knakar i förankrade processer och på ett sätt som gör att problematiseringen går att belägga och förslagen till förbättringar och förändringar ter sig väl genomtänkta. Läkarförbundet har som fackförbund en unik ställning och har därigenom möjlighet till inflytande vid många beslut.