Under hösten har vi mötts av tidningsrubriker om att vårdcentraler och sjukhus är i behov av läkare inom ett antal specialiteter. Sverige befinner sig ändå i en situation med hög läkartäthet. Andra EU-länder befinner sig i en betydligt värre situation: EU-kommissionen beräknar att det kommer att saknas ungefär 230 000 läkare inom EU år 2020 för att upprätthålla samma servicenivå som år 2010. 

I genomsnitt tar det tre år för en specialistläkare med utbildning utanför EU/EES att erhålla svensk legitimation och sex år för läkare utan avklarad specialisering. Uppskattningsvis flyttar omkring 300–400 läkare till Sverige varje år med utbildning utanför EU/EES. Ungefär hälften är färdiga specialister. 

Den långa vägen till svensk legitimation är dyr för både individen och samhället. För den enskilde innebär det försörjningsproblem och förlorad medicinsk kompetens genom att vara borta från yrket under lång tid. 

En effektivare väg till legitimation skulle innebära en stor vinst för samhället. Riksrevisionen uppskattar att en månads kortare väg till arbetsmarknaden för en läkare skulle innebära en offentlig vinst på 42 000 kronor (RiR 2011:16, bilaga 6). 

Läkarförbundet har sedan två år tillbaka varit »etableringslots« åt nyanlända läkare som fått uppehållstillstånd av flyktingskäl. Läkarförbundet har gjort detta på uppdrag av Arbetsförmedlingen för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden. Några viktiga insikter från vårt arbete är att det är oerhört svårt att i klassrum lära sig svenska på en nivå som krävs för att utöva läkaryrket. Språkutbildningarna behöver bli mer innovativa, där skolbänksundervisning kombineras med utbildning förlagd till verksamheterna. Ett förslag är att Arbetsförmedlingen får i uppdrag att upphandla en sådan utbildning. Därigenom skulle Socialstyrelsens kompletteringsprocess också underlättas och förkorta tiden fram till yrkesutövning.  

Specialister som måste göra sex månaders provtjänstgöring för att få svensk legitimation har svårt att få en provtjänstgöringsplats. Antingen måste fler landsting, som Stockholms läns landsting gjort, införa centrala medel för att ersätta enheter för löne- och handledningskostnader, eller så måste staten ta ett ansvar för att ersätta dessa kostnader. 

För läkare som inte är specialister är det ofta svårt att klara av det medicinska kunskapsprovet utan goda kunskaper i svenska och utan erfarenhet från svensk hälso- och sjukvård. 

Ett alternativ till kunskapsprovet är den ettåriga kompletteringsutbildningen för läkare som arrangeras i Stockholm, Linköping och Göteborg. Utbildningen är mycket attraktiv och har fått goda omdömen. Tre behöriga sökande på varje plats gör emellertid att antalet platser måste öka. Förslagsvis kan det ske genom att ytterligare ett universitet anordnar en sådan utbildning, gärna med kursstart på våren. 

Dessa förslag handlar inte om altruism, utan om hur landstingen och staten kan förbättra kompetensförsörjningen och göra vägen till legitimation mer ändamålsenlig och effektiv. 

Vissa landsting tar eget ansvar. Exempelvis kompenserar Stockholms läns landsting centralt vårdgivare för löne- och handledningskostnader. 

Landstinget i Östergötland har utvecklat en central funktion för att förmedla kontakter mellan nyanlända läkare och vårdgivare. Utbildningsvårdcentraler är ett annat initiativ i syfte att förbättra kompetensförsörjningen av specialister i allmänmedicin genom förstärkta resurser för handledning. Alla landsting, vårdgivare och patienter har nytta av att det finns fler kompetenta läkare i Sverige så ansvaret måste delas. 

Läkarförbundet arrangerar tillsammans med SKL och Arbetsförmedlingen ett rekryteringsevent för denna grupp läkare i april där också Socialstyrelsen medverkar. Samverkan är mycket viktigt, men det krävs också ökade resurser. 

En tydligare satsning på specialistläkare som redan befinner sig i Sverige, men som inte får utöva yrket, skulle på sikt kunna minska behovet av att aktivt rekrytera specialister från andra länder som ofta har lägre läkartäthet än Sverige. Våra förslag är ett litet steg mot en bättre läkarförsörjning, och ett oerhört stort steg för de enskilda läkarna.