Utredning föreslår utökat meddelarskydd

Meddelarskyddet behöver stärkas och omfatta även anställda hos privata vårdgivare som har offentlig finansiering. Reglerna om meddelarfrihet, anonymitet och förbud mot efterforskning är viktiga moment i yttrandefriheten. 

Friheten att meddela misstankar om felaktigheter och risker borde gälla alla inom all offentligt finansierad sjukvård. Ett skäl är att öka patientsäkerheten och förbättra arbetsmiljön. Ett annat väsentligt skäl är att ge medborgarna en ökad insyn i hur deras skattepengar används för att förhindra fusk, korruption och ineffektivitet.  

En allt större del av den offentligt finansierade vården drivs i dag i privat regi. Följaktligen har Läkarförbundet skruvat upp kraven på en utvidgad lagstiftning om rätt till meddelarskydd. Glädjande är därför att Justitiedepartementet nu föreslår förändringar och har skickat betänkandet »Stärkt meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet« (SOU 2013:79) på en remissrunda till bland annat Läkarförbundet via Saco. 

Utgångspunkten i betänkandet är att meddelarskyddet för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet i stort sett ska vara detsamma som för offentligt anställda. Enligt betänkandet är det inom vård, skola och omsorg som behovet av stärkt meddelarskydd är störst.

Läkarförbundet, som är för en ökad mångfald av vårdgivare, anser att de mer omfattande reglerna om meddelarskydd är helt nödvändiga för att avslöja missförhållanden och upprätthålla allmänhetens förtroende för de offentligt finansierade verksamheterna. För om massmedierna ska kunna granska verksamheter och olika sorters maktutövning, oavsett utförare, krävs att journalister får tillgång till en så riklig, allsidig och korrekt information som möjligt. 

Den mediala granskningen underlättas avsevärt om det finns ett gott meddelarskydd framför allt genom anonymitetsskyddet och förbudet mot efterforskning som hinder mot obehöriga påtryckningar från exempelvis chefer och kollegor. Dessa regler är även nödvändiga för att uppnå en konkurrensneutralitet mellan offentligt bedriven vård och den privata som sker med skattefinansiering. 

Positivt är också att utredningen föreslår att även annan personal inom verksamheten än hälso- och sjukvårdspersonal ska omfattas av meddelarskydd, till exempel personal som arbetar med ekonomisk redovisning. Det ökar naturligtvis möjligheterna till granskning av verksamheterna ytterligare.

Inom hälso- och sjukvården är inhyrning av personal via bemanningsföretag vanligt förekommande. Förbundet ställer sig därför helt bakom förslaget att meddelarskyddet ska omfatta även inhyrd personal. 

Att personer i företagsledande ställning inte omfattas, i likhet med vad som gäller inom offentligt drivna verksamheter, anser Läkarförbundet vara begripligt av bland annat konkurrens- och lojalitetsskäl. Här är det emellertid av yttersta vikt att det uttryckligen anges vilka befattningshavare det gäller; något som också föreslås i betänkandet. 

Offentligt finansierad verksamhet finns ofta inom områden där människor befinner sig i någon form av beroendeställning och utsatthet. Ett förstärkt meddelarskydd för anställda inom dessa verksamheter kan bidra till att stärka ställningen hos patienter, elever och omvårdnadsbehövande äldre.

Ett allvarligt hot mot det nuvarande och grundlagsskyddade meddelarskyddet beror i dag också på att ledningar i den offentliga förvaltningen försöker begränsa skyddet genom att få personalen att ingå olika »lojalitetsavtal«. Att vilja sätta munkavle på personalen genom att söka kringgå grundlagsskyddad lagstiftning är en särskild problematik som Läkarförbundet motarbetar. 

Läs Läkarförbundets remissvar på www.lakarforbundet.se