Många av Läkarförbundets medlemmar kan säkerligen förstå den oro och upprördhet som väckts när medierna rapporterat om att en del riskkapitalägda vårdbolag utför avancerade skatteupplägg. Genom kreativ bokföring förmodas utlandsbaserade koncerner ha överfört överskott till sina ägare i så kallade skatteparadis, utan vinstbeskattning i Sverige. Av en stark opinion har det uppfattats som särskilt stötande då verksamheterna är skattefinansierade och dessutom har bedrivits inom välfärdssektorn inklusive vården.
Vad beträffar den småskaliga professionsstyrda vården, där företagaren/läkaren både äger och själv arbetar i verksamheten, finns ingen möjlighet till skatteplanering enligt ovan beskriven riskkapitalmodell. I likhet med andra svenska småföretag redovisas resultatet i årsredovisningen och eventuellt uppkommet överskott genererar en vinst som belastas med svensk bolagsskatt.
I resonemanget kring vinst i välfärden är det därför viktigt att skilja på skatteplanering i syfte att undkomma vinstbeskattning och i motsats till detta, i Sverige bedriven verksamhet och framtagen samt beskattad vinst. De små professionsstyrda privata bolagen inom vården tillhör otvivelaktigt den grupp som redovisar eventuell vinst och sedan betalar bolagsskatt för att bidra till Sveriges gemensamma ekonomi.
Småföretagaren/läkaren inom vården med bakgrund i offentlig sektor har oftast startat eget för att kunna bli mer innovativ och förverkliga sina idéer. Denne har också oftast tagit en stor egen personlig ekonomisk risk och därtill ett arbetsgivaransvar. Att som vissa politiker då kräva att verksamheter inte ska gå med vinst är i grunden företagsekonomiskt osunt och vittnar om en bristande insikt i vad som behövs för långsiktig stabilitet med möjlighet till framtida investeringar och kvalitetsutveckling. Vinst behövs också för att kunna bedriva en patientsäker vård. På vilket sätt sjukvården skulle bli bättre av ett osunt företagande är obegripligt.
Eventuell vinstutdelning i små företag är inte sällan den ackumulerade lön som företagaren under många år avstått ifrån för att kunna bygga upp företaget. Ett förbud mot vinstutdelning skulle slå hårdast mot de små företagen inom vårdbranschen. Detta skulle också i praktiken leda till att de små professionsstyrda verksamheterna slås ut till förmån för de större kapitalstarka vårdbolagen. Eftersom dagens mångfald i stor utsträckning bygger på små professionsstyrda verksamheter i aktiebolagsform så skulle ett vinstförbud ge upphov till sämre valmöjlighet för patienterna.
När systemet sedan inte gynnar småföretagandet skulle kreativiteten och innovationskraften i branschen kraftigt minska, vilket skulle leda utvecklingen tillbaka till den gamla anslagsfinansierade offentligt drivna monopolsjukvården där inte sällan boksluten karakteriserades av underskott. Ingen verksamhet kan i längden utvecklas under sådana premisser, inte ens den offentligt drivna vården. Följden blir omprioriteringar, åtstramningar och nedskärningar med negativa följder för kvalitet och patientsäker vård.
Regeringen har nu sjösatt en utredning med syfte att reglera den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster. Enligt kommittédirektivet ska huvudregeln vara att eventuella överskott måste återinvesteras i verksamheten. Med tanke på att vinstutdelning i fåmansbolag beskattas något gynnsammare i inkomstslaget kapital upp till en viss nivå, för att därutöver beskattas desto hårdare i inkomstslaget tjänst, så borde de så kallade 3:12-reglerna vara undantagna vinstuttagsbegränsningen för att inte missgynna småföretagen i förhållande till de stora vårdbolagen.
Vinst i vården är trots allt bättre än underskott, därför att vinst möjliggör utveckling, bättre kvalitet och en patientsäkrare vård.
Om förbud mot vinstutdelning blir verklighet kommer förlorarna i slutänden att vara patienterna, som inte längre kommer att ha samma möjlighet till ett fritt vårdval.
