Jag tror inte att jag är ensam om att känna ilska, sorg och vanmakt när jag tar del av nyhetsrapporteringar om den humanitära katastrof som kriget i Syrien innebär. Att blunda och titta bort vore kanske enklast, men samtidigt också ett stort svek. Ett helt land är i ruiner och miljontals människor är på flykt. Vi ser i dag de största flyktingströmmarna sedan and­ra världskriget, och en liten del av dessa flyktingar hittar sin säkerhet hos oss i Sverige. Flykten hit till Europa innebär stora risker, och har redan krävt alltför många tragiska dödsfall. 

Under mötet med World Medical Association (WMA) i förra veckan togs flyktingfrågan upp i en akut resolution från Storbritanniens läkarförbund. WMA antog resolutionen, som innebär att vi gemensamt ska verka för en human flyktingpolitik. WMA anser att i situationer med massflykt, såsom det pågående kriget i Syrien, måste regeringar världen över öka sina insatser så att fler kan få hjälp. Vi måste också ta hänsyn till den utsatthet och negativa påverkan på hälsan som flykten leder till och i asylländerna bistå med sjukvård och övrig nödvändig hjälp från samhället för att kunna ge möjlighet till ett värdigt liv. 

Vi står självklart bakom resolutionen och kräver att sjukvård ges oavsett juridisk status. I vårt trygga Sverige finns det i dag tyvärr krafter som vill stänga landets gränser för asylsökande. Detta är helt emot såväl de mänskliga rättigheterna som WMA:s ställningstagande. 

På WMA-mötet togs även bombningen av Läkare utan gränsers sjukhus i Kunduz i Afghanistan upp. Bombningen är ett oacceptabelt och vidrigt brott mot internationell rätt och krigets lagar. 

Vi från Sveriges läkarförbund beklagar den sorg som anhöriga till offren och organisationen Läkare utan gränser drabbats av och fördömer händelsen. Sjukvård måste skyddas och kunna bedrivas i säkerhet även under pågående krig. WMA beslutade att stå bakom Läkare utan gränsers krav på en oberoende utredning, något som vi från Sveriges läkarförbund välkomnar. 

Alltför vanligt i debatten om flyktingmottagande är att olika grupper ställs mot varandra. Vi ser i dag en grupp som står helt utanför ordinarie sjukvård: migranterna från EU:s fattigaste länder, människor som för att överleva och försörja sina familjer väljer att lämna sina hem för att sitta på våra allt kallare gator och tigga. Dessa männi­skor diskrimineras i sina hemländer och lever ofta helt utan skyddsnät och rättigheter. Även de behöver sjukvård, något som vi som profession bör stå upp för. Detta i enlighet med våra etiska regler, där vi som medlemmar i Sveriges läkarförbund lovar att leva efter människokärlekens och hederns bud och aldrig frångå principen om människors lika värde. Läkarförbundet samarbetar med flera organisationer inom »Rätt till vård«-initiativet där vi försöker lyfta denna grupps behov av sjukvård. 

Ett ljus i mörkret är den stora vilja att hjälpa vi ser i samhället, och jag vill här ta upp några exempel från läkarkåren. Jag beundrar de läkare som arbetar som volontärer internationellt, ofta med knappa resurser och ibland med stora risker för den personliga säkerheten. 

Vi har även berömvärda kollegor som arbetar som volontärer här hemma för att bistå transitflyktingar och EU-migranter med sjukvård. På sociala medier har initiativet »Skänk en jour« skapat stor uppmärksamhet och vilja att bidra. 

Svenska Läkaresällskapet anordnade föregående vecka ett seminarium om flyktingar globalt och i Sverige. Och att vara en del i Sveriges läkarförbund har gjort mig extra stolt på senare tid när vi har prioriterat att hjälpa genom att donera till välgörenhetsorganisationer såsom Läkare utan gränser och UNHCR. Tillsammans har förbundets föreningar donerat ca 300 000 kronor de senaste veckorna. 

Vi ska vara stolta, men vi måste också vara realistiska. Pågående katastrof kommer att fortsätta även när mediernas strålkastare slocknat. Vår yrkesetik kräver att vi även då måste fortsätta att arbeta för alla människors lika värde och rätt till hälsa. Detta kan och ska ske på flera plan, och vi inom Läkarförbundet kommer fortsätta att arbeta aktivt såväl inom WMA som på hemmaplan.