För snart ett år sedan lämnade Göran Stiernstedt sin slutrapport på utredning »En effektiv vård«.  Alla pratar om Effektivitetsutredningen, men diskussionerna har ännu inte lett till konkreta beslut. Det tycker vi är allvarligt. Utredningen slår dock fast att primärvården ska vara bas i sjukvården. Vi delar den uppfattningen, även om det fortfarande är en lång väg dit. Läkarförbundet har tagit fram flera konkreta förslag, bland annat listning på en namngiven primärvårdsläkare i stället för att som i dag på hus.

Sverige har en förhållandevis kostnadseffektiv sjukvård, som både är allmänt finansierad och behovsstyrd. Det är bra. Samtidigt finns det flera utmaningar i det lapptäcke av organisatoriska murar och bristande kontinuitet som behöver adresseras, inte minst med tanke på en åldrande befolkning. Ska vi inbringa trovärdighet i ett allmänt sjukvårdssystem krävs att befolkningen får rätt vård, i rätt tid. Effektivitetsutredningen har bland annat adresserat problem i kommunikationen mellan kommunerna och landstingen. Här pågår det goda exempel ute i landet med gemensamma strukturer för de mest sjuka äldre, ett samordnat ansvar för hemsjukvården och satsningar på närsjukvård. Men det duger samtidigt inte att stanna vid några få goda exempel om man ska tillgodose en god vård över hela landet, för hela befolkningen. 

Ett annat konkret förslag är krav på beläggningsgrad om 85–90 procent i sjukhusvården, och inte som i dag där många kliniker ligger en bra bit över 100 procent. Bristen på vårdplatser behöver rättas till för en effektiv vård. Vi behöver också få till en patientansvarig läkare. Det handlar både om tryggheten för patienten, att man ska veta vem som är ansvarig läkare, men också om att sjukvården kan visa på vem som har det samordnade ansvaret för en patients behandling. Utredningen menar att det redan finns tillräckligt med stöd i lagen för att införa detta. Vi håller med om det. Men det man i stället ser i diskussionerna är att det finns motkrafter, som anser att det exempelvis räcker med vårdcoacher. Dessa kan vara ett bra komplement, men de kan förstås aldrig ersätta en kontinuitet i det medicinska omhändertagandet och i tryggheten för patienten att ha en namngiven läkare.

En nyckelfaktor är behovet av en mångfald utövare där man både bevarar de mindre sjukhusen men också tillåter privata alternativ. Vi menar att en utbyggd öppenvård är förutsättningen för att minska beroendet av den traditionella sjukhusvården. Ett observandum till Effektivitetsutredningen är att när man där talar om primärvård så avses även det man kallar närsjukvård. Allmänläkare och andra professioner ska förstärkas med en större andel sjukhusspecialister. En stärkt öppenvård ger både en mer lättillgänglig sjukvård och reducerar antalet patienter på landets akutmottagningar. Den nya patientlagen har många viktiga komponenter för att stärka patientens rätt till en god vård. I dag kan patienten röra sig fritt i landet för att välja den öppenvård som passar hen bäst. Det kan vara närmare familjen, jobbet eller fritidshuset som man vill söka vård. Men när öppenvård leder till slutenvård tar det stopp. Där har valfriheten fått stå emot landstingens kontrollbehov. En effektiv sjukvård måste ge patienten möjlighet att välja både var i landet man vill söka öppenvård och var man vid behov ska läggas in.  

Stiernstedts utredning är omfattande och rör många fler områden än de nu nämnda komponenterna kring en mer effektiv vård. Finansieringsfrågan är inte en av dem. Det är i pengarna mycket av problemen sitter. Vi får en alltmer avancerad medicinteknik, patienten kan leva längre med sin sjukdom och ibland näst intill symtomfritt med moderna läkemedel. Men samtidigt som samhället på sikt tjänar på en friskare befolkning är de kortsiktiga kostnaderna höga. Därför kommer en viktig framgångsfaktor för att en effektiv vård ska få fäste också att kräva att man tar fasta på Läkarförbundets kanske viktigaste krav just nu: en parlamentarisk utredning om finansieringen av framtidens hälso- och sjukvård.