Patienter dör på grund av brist på vårdplatser. Hur många det rör sig om vet man inte. Ingen ansvarig myndighet för vården har tagit reda på det verkliga antalet. Tidningen Sjukhusläkaren gjorde 2013 en granskning av lex Maria-fall i Skåne som visade på 13 dödsfall. Radioprogrammet Kaliber följde upp frågan och granskade samtliga 585 lex Maria-fall under 2014 och fann 35 dödsfall och 24 allvarliga skador som bland annat – helt eller delvis – orsakats av plats- eller personalbrist. Det handlar alltså om vart tionde ärende.
En svenskförfattad studie publicerad i BMJ visar på ökande dödlighet vid korta vårdtider efter operation för höftfraktur. Under åtta år kortades vårdtiderna efter höftfraktur i Sverige med i genomsnitt tre dagar. För varje dag kortare vårdtid ökade dödligheten första månaden efter utskrivning med 16 procent. Den kommunala äldreomsorgen har varken kompetens eller resurser att ta hand om nyopererade multisjuka äldre människor.
För bara någon vecka sedan rapporterade P3 Nyheterna om den akuta bristen på intensivvårdsplatser för barn. Här fick vi höra om det lidande och den oro som drabbade de svårt sjuka minsta och deras anhöriga när barnen måste transporteras till IVA-platser utomlands. Artiklar om inställda operationer och minskat antal vårdplatser, på grund av ombyggnationer och personalflykt (framför allt sjuksköterskor) men också om läkarbrist, avlöser varann.
Våra medlemmar larmar nu om en allt mer allvarlig utveckling. Läkarna tvingas ta medicinskt ansvar för en allt orimligare situation där de medicinska ställningstagandena till vem som ska få stanna, skickas hem direkt eller skrivas ut blir allt hårdare och mer omänskliga. Läkare på sjukhus är de som prioriterar, lägger in, skickar hem och beslutar om vård och behandling.
Bristen på vårdplatser innebär många negativa konsekvenser i den dagliga hälso- och sjukvården. Bristen på vårdplatser leder till överbelastade akutmottagningar, för tidiga utskrivningar och utsliten personal. En betydande del av läkarnas tid går åt till att finna vårdplatser åt sina svårt sjuka patienter som inte kan skickas hem, eller att identifiera de inneliggande patienter som måste hem för att det kommit någon ännu sjukare. Undersökningar utförs i onödan, planerade operationer ställs in då vårdplatsen redan är upptagen eller vårdplatserna inte kan hållas öppna. Patienter blir inte färdigbehandlade utan måste återinläggas efter kort tid. Bristande kontinuitet och kostnader för hyrläkare förvärrar. Alltmedan vårdköerna nu växer, enligt statistik från SKL.
Denna sjukvård drabbar inte bara de äldre och multisjuka, utan alla medborgare som antingen är i behov av sjukvård själva eller har sjuka anhöriga som ska vårdas och tas om hand. De ständiga hårda prioriteringarna leder till etisk stress för personal och skapar en ond cirkel med ytterligare personalflykt.
Effektivitetsutredningen har som mål pekat ut en beläggningsgrad på 85–90 procent på sjukhusen. Detta ska ge det bästa flödet i vården vid dagens korta och effektiva vårdtider. För att nå dit förutsätts att hela vårdkedjan ses över med rätt kompetens och rätt antal vårdplatser på olika vårdnivåer. Flera goda exempel finns lokalt, och mindre enheter kan ofta ta till vara resurser och personal på ett bättre sätt, men det behövs spridning.
Vi har inte en sjukvård i kris för det sker mycket sjukvård som är fantastisk, framåtsyftande och läkande. Men vi är i ett mycket allvarligt och kostnadsdrivande läge. Vi måste först öppet ta reda på och redovisa skador i vården orsakade av resursbrist. Vi måste också ha gemensam diskussion om sjukvårdens finansiering. För att driva på detta bör vi inte bara redovisa kostnaderna för vad som utförts i sjukvården utan också vad vi gör helt i onödan för att täcka upp i ständigt akuta situationer som uppstår av resursbrist. Och framför allt för kostnaderna för den sjukvård som vi borde göra men inte kan ge. Målet är att kunna ge människor den vård som de behöver och har rätt till.
