Just nu håller Läkarförbundets lokalföreningar runt om i Sverige på att avsluta 2017 års lönerevision i landstingssektorn. Avtalet med SKL löper med 6,5 procent mellan åren 2017 och 2019 och följer »märket«  (den konkurrensutsatta industrin) för att inte skapa inflation.

Sveriges läkarförbund har som praxis en »traditionell förhandling«, där arbetsgivaren och Läkarförbundet möts för att dela ut minst garanterade 2,2 procent i 2017 års lönerevision. De flesta andra fackliga akademikerförbund har sifferlösa avtal och lönesamtalsmodellen (eller »lönebeskedsmodellen«), där chefen bestämmer lönen efter samtal.

Jag har av HR-ansvariga på arbetsgivarsidan ibland fått höra att Läkarförbundet är »omoderna«, men genmält att vi vill ha en traditionell förhandling. Varför ska man ändra på ett fungerande system där två parter på arbetsmarknaden sluter ett avtal?

I en överläggning kan parterna komma överens om eventuella satsningar – det garanterade utfallet på 2,2 procent gäller för Läkarförbundets medlemmar som grupp. Vi räknar själva för att se till att få ut varenda krona till medlemmarna i förhandlingen. Prioriteringar kan vara olika: i Sverige satsas ofta lokalt på primärvården och psykiatrin. Detta innebär tyvärr mindre pengar till sjukhusläkarna, om inte arbetsgivaren tillför extra medel.

Traditionell förhandling kan kompletteras med ett »löneöversynsförberedande« samtal mellan medlem och lönesättande chef före slutförhandlingen. Med en differentierad lönesättning har medlemmar med samma tjänst olika lön, men dessa löneskillnader ska kunna förklaras av arbetsgivaren med meriter och resultat. Det får inte vara några osakliga löneskillnader kopplade till kön eller andra ovidkommande skäl.

På Sacos hemsida finns en funktion där man kan se livslönen för olika akademiker, där läkare liksom jurister och civilekonomer hävdar sig väl.

I läkarens yrke gäller att ibland fatta beslut som kan vara livsavgörande, vilket medför ett stort ansvar. Meningen är att det planerade läkararbetet ska ske vardagar mellan 7.00 och 21.00; annan arbetad tid är jourtid. Ersättningen för utfört arbete är högre på helger och nätter på hela arbetsmarknaden – exempelvis har en advokat som arbetar en lördag med en häktning dubbel timersättning.

Jourtid är en form av övertid som ersätts enligt jouravtalet, och ersättningen för beredskap har höjts efter det senaste avtalet med SKL. Arbetstidslagen (ATL) är en skyddslag som begränsar antalet övertidstimmar utan särskild dispens till max 200 per år, om läkaren inte tar ut kompensationsledigt för återhämtning från jouren. Arbetsgivaren ska enligt ATL föra anteckningar över övertid och jourtid.

Ibland räcker inte en arbetstid med 40 timmar i veckan till, och då blir det fråga om övertid. 

Läkaren blir beordrad till övertidsarbete eller får övertiden godkänd i efterhand (medan läkaren själv styr flextid, om det finns på enheten) – övertid är dyrare för arbetsgivaren. 

Men om läkaren i sitt anställningsavtal har skrivit bort rätten till ekonomisk ersättning för arbetad övertid, så har medlemmen ingen rätt till pengar eller säker rätt till ledig tid för arbetad övertid. Någon särskild ersättning för en bortskriven övertid i anställningsavtal förekommer inte i praktiken.

Jag avråder bestämt från att skriva bort rätten till ekonomisk övertidsersättning. Arbetsgivaren kan sedan det nya kollektivavtalet med Läkarförbundet, AB 2017, inte längre i tysthet skriva bort övertidsersättning i en rad i anställningsavtalet, utan ska motivera: »I samband med sådan överenskommelse ska arbetsgivaren tydliggöra vilka grunder överenskommelsen bygger på.« 

Det är inte rimligt att införa ett hyrläkarstopp och samtidigt inte ge ekonomisk ersättning för arbetad övertid när det finns flera vakanser på många mottagningar och patienterna naturligtvis är kvar.

Genom att ha en hög ersättning för övertid kan kostnaden för arbetsgivaren medföra ett skyddsvärde för arbetsmiljön. Läkare vill arbeta och hjälpa sina patienter, men läkare vill inte arbeta gratis övertid.