För en tid sedan läste jag en av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys senaste rapporter »En akut bild av Sverige«, där de kartlagt akutsjukvården. I rapporten anger 40 procent av akutmottagningarna att icke-legitimerade läkare tjänstgjort ensamma på akutmottagningen. Några av akutmottagningarna uppger även att den enda närvarande läkarkompetensen på plats under natten vanligtvis utgörs av läkare som inte påbörjat sin specialisttjänstgöring. Alla de akutmottagningar som uppger att de inte har ST-läkare eller specialister i tjänst nattetid är länsdelssjukhus. Det är även i denna grupp som det är vanligast att icke-legitimerade arbetar ensamma. Då det huvudsakliga bortfallet av svarande sker i denna grupp finns en risk att problematiken är än värre än vad siffrorna visar.

För att försöka komplettera bilden kan vi hämta information från Sylfs senaste AT-rankning, där 32 procent (medicin) respektive 38 procent (kirurgi) av AT-läkarna svarar att de tjänstgjort på akutmottagning utan att legitimerad läkare har funnits på plats. Siffrorna skiljer sig inte nämnvärt från tidigare år, vilket visar att det knappt skett några framsteg inom det här området. Detta innebär – tillsammans med att bristen på handledning är en återkommande kritik av AT-placeringen – risker. När man tillträder sin tjänst som AT-läkare har man en lång utbildning bakom sig och dessutom ofta erfarenhet från i runda slängar tio månaders vikariat. Gruppen har således hög kunskapsnivå och kompetens, men att arbeta ensam jour innebär ett stort ansvar och kan i många fall vara förenat med hög stress. Många beskriver det som ett stort arbetsmiljöproblem. Det är något som måste tas på allvar! 

Om man dessutom lägger till att 25 procent av läkarna som vikarierar i väntan på AT jobbar ensamma jourer förstärks bilden av att detta måste åtgärdas snarast. 

Åtgärderna har låtit vänta på sig, trots att IVO (Inspektionen för vård och omsorg) redan 2015 fattade ett principiellt beslut om att det inte är förenligt med god och säker vård att läkare under utbildning eller efter avslutad utbildning, som inte påbörjat AT, arbetar självständigt vid akutmottagning utan tillgång till legitimerad läkare på plats som ansvarar för patienten. IVO:s principiella beslut omfattar inte AT-läkare, men IVO anger samtidigt att de i grunden har samma uppfattning när det gäller AT-läkares arbete på en akutmottagning. 

De allra flesta av oss begår då och då misstag. Det är en del av att vara människa, och allt som oftast går det bra. Vi tränar för att minska risken, upprättar säkerhetsrutiner och korrigerar våra fel innan något allvarligt hänt. Men då och då sker allvarliga misstag, och konsekvenserna kan bli ödesdigra – och en allvarlig vårdskada uppstår. För de allra flesta av oss är det inte oron för utredningar och anmälningar som är det värsta, utan snarare att en annan människa riskerar att skadas av våra misstag. Bakgrunden till IVO:s beslut är att arbete på akutmottagning kräver bred kunskap och erfarenhet och innefattar svåra ställningstaganden. Det ska då finnas tillräckligt med stöd och handledning att tillgå i den miljön. Vi ska inte behöva begå misstag för att vi inte kan be en erfaren kollega göra en bedömning på plats. Priset för alla inblandade är för högt. 

Läkare under utbildning är en viktig resurs för landets akutmottagningar, men med rätta ifrågasätter Myndigheten för vård- och omsorgsanalys utbildningsvärdet om det inte finns tillgång till handledning på plats på akutmottagningen. De är mycket tydliga i sin slutsats. 

Regionerna behöver säkerställa att läkare utan legitimation inte arbetar självständigt vid akutmottagningarna. Det ska finnas tillgång till legitimerade läkare på plats som ansvarar för patienten. Efterlevnaden bör följas upp, både genom IVO:s tillsyn och genom att lämplig myndighet följer upp efterlevnaden på nationell nivå. Så när nu detta återigen slagits fast: vad finns det att vänta på? 

SKL och alla regioner – det är dags att ta detta på allvar!