I början av sommaren presenterade regeringen en ny, uppdaterad kömiljard som en följd av januariöverenskommelsen. Den nya kömiljarden gäller besök och operation inom sjukhusspecialistvård. Nyheten är att varje region ska jämföras mot sina egna väntetider från föregående år. Regionerna kan även få ta del av pengarna genom att ha en redan hög uppfyllnadsgrad av vårdgarantin. Ambitionen är att utvidga den nya kömiljarden till att beakta fler delar av vårdkedjan, där särskilt fokus ska vara på kroniskt sjuka patienters behov i stället för på de fasta tidsgränser som tidigare har gällt.

Att redovisa hela vårdförlopp är ett enormt arbete, och det kommer krävas mycket tankemöda kring hur det ska konstrueras. Vi ser gärna att man denna gång för en tidig dialog med Läkarförbundet kring de effekter vi ser i verksamheterna. Vid förra kömiljarden tog det nämligen flera år innan beslutsfattarna förstod nackdelarna. Vi menar att i jakten på pengarna måste även förutsättningar för AT och ST beaktas. Det måste finnas tid för utbildning och upplärning, inte bara vårdproduktion. Detsamma gäller fortbildning. 

Den nya kömiljarden ställer krav på att regionerna förbättrar sin rapportering och uppföljning av väntetider med fler och bättre kvalitetsmått. SKL:s väntetidsdatabas är i dag konstruerad utifrån den nationella vårdgarantin, men senast den 1 april nästa år ska regionerna redovisa alla vårdkontakter, det vill säga besök, återbesök, utredningar, operationer, behandlingar och åtgärder inom den specialiserade vården. Huvudmän som inte uppfyller vårdgarantin ska kunna åläggas vite och sanktioner.

Det är naturligtvis bra att regeringen har en ambition att korta väntetiderna, liksom att varje enskild region ska förbättra sig utifrån sin egen situation. Det är också bra med en nationell ekonomisk satsning för att få bort vårdköerna så att man sedan kan komma in i ett jämnt flöde. Likaså är det bra med ökade kvalitetsmått och mer flexibel tidssättning.

Men frågan är om den nya kömiljarden kommer att ge önskad effekt. Det är inga stora summor det handlar om: totalt omfattar överenskommelsen 1,62 miljarder kronor för 2019, med beräkningar om att öka till 2,9 miljarder 2020. Likväl kan ekonomisk belöning utifrån enskilda parametrar inbjuda till manipulation, vilket vi såg med den gamla kömiljarden. Begreppet självvald väntan är ett exempel på manipulation som vi menar måste ingå i den nya väntetidsredovisningen. Om en patient i dag säger att hen vill bli opererad på sitt hemmasjukhus kryssas rutan ”Självvald väntan” i utan att patienten alltid är medveten om att det medför att vårdgarantin inte behöver beaktas.

Tidningen Sjukhusläkaren har tidigare visat att SKL samlar in betydligt mer exakta uppgifter om väntetider än vad som hittills redovisats. I dag redovisas bara huruvida vårdgarantin uppfylls eller inte. Detta är en stor brist eftersom väntetiderna många gånger varit betydligt längre, liksom i fallet med självvald väntan. Det kan vara en poäng i att göra som många andra länder gjort och låta en myndighet, i vårt fall Socialstyrelsen, hantera och redovisa väntetider och kvalitet i stället för en intresseorganisation som SKL.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att köer bara är ett symtom. Stimulanspengar som dimper ner för en viss åtgärd kan stjälpa mer än de hjälper. För att klara köerna ska sjukvården tillåtas arbeta efter medicinska prioriteringar, ha fler öppna vårdplatser, se till fortbildning och forskning, tillsätta tillräckligt med BT/ST, ha bättre digitala stöd, säkra en sammanhållen vårdkedja med den nära vården och bygga på en fast läkarkontakt. Detta kräver ett helt annat ledningstänk, med fler bra ledare och chefer som är läkare och som tillåts skapa attraktiva arbetsmiljöer för alla personalkategorier. Allt som skapar en bättre arbetsmiljö ger mer och bättre sjukvård.