Läkarförbundet har sedan 2015 drivit på för att åstadkomma en nationell primärvårdsreform. Nu börjar det att ge resultat. Härom veckan överlämnade regeringen en lagrådsremiss till Lagrådet, som sedan kommer att föreläggas riksdagen som en proposition. Det är på tiden.
Bristerna är välkända: för få allmänläkare, dålig tillgänglighet och bristande kontinuitet mellan läkare och patient. Det är hög tid för substantiell förändring. En väl utbyggd primärvård är samhällsekonomisk gynnsamt och viktigt för en bra folkhälsa. Det är även nödvändigt för att den ska vara hållbar – inte minst att jobba inom.
Det råder enighet kring problembeskrivningen, och både utredningar, arbetsgivare och politiker talar om vikten av kontinuitet genom att fler får tillgång till en fast läkare. I januariöverenskommelsen mellan regeringen och C och L ingår en primärvårdsreform med rätt till fast läkare. Det är en stor framgång för oss i Läkarförbundet, som arbetat målmedvetet för en nationellt fullt utbyggd primärvård.
Sverige är dock inte känt för någon snabb reformtakt, så vi är inte framme än.
Det är bra att regeringen i lagrådsremissen nu föreslår ett nationellt grunduppdrag för primärvården och att det skrivs in i hälso- och sjukvårdslagen (HSL). I frågan om ett listningstak kommer regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta ett nationellt stöd för detta. Det är ett steg framåt, även om det hade varit tydligare med en författningsförordning, som vi länge krävt.
Saknas gör fortfarande tillräckliga förslag om listning på läkare. Efter ett längre resonemang i lagrådsremissen, som utmynnar i att det är regionerna som har ansvaret för att det ska finnas en fast läkare, konstateras att: ”Regeringen förutsätter att den som har störst behov av en fast läkarkontakt i primärvården också får en sådan.”
Vi hade givetvis helst redan nu sett ett skarpare nationellt åtagande. Rom byggdes som bekant inte på en dag, men utvecklingen går i rätt riktning. Regeringen har aviserat att de ämnar återkomma i frågan och det välkomnar vi. När listningen väl kommer på plats ska den fungera i praktiken och tillämpningen anpassas ute i verksamheterna. Där har varje läkare en viktig roll att spela. Ha det redan nu med i diskussionen på er arbetsplats och vid en ny anställning: arbetsvillkor och förutsättningarna för uppdraget är viktiga.
Ett av de mer omfattande tillkortakommandena i lagrådsremissen rör kompetensförsörjningen. Sverige har kronisk brist på specialistläkare inom allmänmedicin. Det är regionernas lagstadgade ansvar att säkra att landet har tillräckligt många allmänläkare. Detta har regionerna tyvärr misslyckats med.
Enligt utredningen ”God och nära vård” är bedömningen att det fram till 2027 behövs ett tillskott av minst 1 400 heltidsarbetande läkare i primärvården. Utredningen föreslog en statlig finansiering av 1 250 ST-tjänster i allmänmedicin för att stimulera fram fler specialister i allmänmedicin, som kan fungera som fasta läkare i primärvården. Regeringen föreslår tyvärr i lagrådsremissen att förslaget inte genomförs, med hänvisning till att de inte kan direktfinansiera ST-tjänster.
Det är en sanning med modifikation eftersom de mycket väl kan tillföra öronmärkta medel för ändamålet. Det överförs redan i dag årligen miljarder från staten till regionerna för att finansiera välfärden. Sådana riktade satsningar har regeringen dessutom tidigare genomfört för andra professioner där det funnits en uppenbar personalbrist. Genom professionsmiljarden (2018) avsattes 300 miljoner kronor för att erbjuda möjlighet för sjuksköterskor att genomgå specialistutbildning. Rimligtvis bör en motsvarande satsning på ST-läkare i allmänmedicin kunna göras.
Vi har lyckats vända fokus i debatten om primärvården till att handla om tillgänglighet och kontinuitet. Sett i det ljuset är regeringens förslag en stor framgång för Läkarförbundet. Vi måste dock fortsätta och visa att vi är uthålliga. Och är du på väg att ta en anställning inom primärvården – ta upp frågan om hur din lista ska se ut.
Lär känna dina patienter, och låt dem få känna dig!
(uppdaterad 2020-05-20)
