Våren 2020 liknar ingen annan vår vi upplevt. Många av oss arbetar mer än vanligt, under former vi inte är vana vid och ibland med arbetsuppgifter vi normalt sett inte ägnar oss åt. Trots enorma insatser och en kapacitetsökning av vårdplatser, inklusive IVA-platser, man för ett par månader sedan inte trodde var möjlig så svindlar dödstalen. Vi vet alla att bakom varje siffra finns en individ, och döden berör oss alla. Samtidigt har vi sett en enorm mobilisering och ansvarstagande, inte minst bland våra kollegor och blivande kollegor som varje dag gör sitt yttersta, som sliter tungt dag ut och dag in. Det gör mig stolt över att vara läkare. För att detta ska vara hållbart i längden finns ett stort ansvar hos arbetsgivaren att säkra att det finns tid för återhämtning och vila, möjlighet till gott psykosocialt stöd och en säker arbetsmiljö. Från det att pandemin var ett faktum har även vårt fokus varit att säkra våra medlemmars vardag, i allt från att erbjuda rådgivning till att agera på övergripande nivå regionalt och nationellt.

Läkarförbundet har under ett drygt decennium framgångsrikt arbetat för att alla nylegitimerade läkare ska ha rätt till en introduktionstjänst av hög och jämn kvalitet. Under 2018 bar arbetet äntligen frukt, och riksdagen fattade beslut om att ta bort allmäntjänstgöringen, AT, och i stället införa bastjänstgöring, BT, från den 1 juli 2020. En seger värd att fira trots att en hel del arbete kvarstod. Lite försenat kom Socialstyrelsens förslag till föreskrift för “ST 2020” ut på remiss under februari i år. Under arbetet med vårt remissvar blev det alltmer tydligt att det under rådande omständigheter inte gick att sjösätta den största förändringen av läkares utbildning som skett på drygt femtio år. Det var helt enkelt inte försvarbart. I mitten av mars skickade vi därför tillsammans med SKR in en hemställan till regeringen om att skjuta fram införandet av BT. Efter att under drygt ett års tid haft upprepade kontakter med Socialdepartementet om vilka övergångsregler som ska gälla, där svaret hela tiden varit att beredning pågår, måste jag säga att jag är imponerad över med vilken hastighet vår hemställan har behandlats. Redan i mitten av april var vi kallade till ett möte på Socialdepartementet för att diskutera en senareläggning. Propositionen lades fram en vecka senare, och den 14:e maj beslutade riksdagen att godkänna lagändringen och senarelägga startdatum till den 1 juli 2021. Det är ett sätt att göra skillnad och göra det möjligt för våra medlemmar att fokusera på patienter och att minska smittspridningen.

Redan tidigt under pandemin blev vi även medvetna om att det fanns risk för att AT-läkare skulle komma att flyttas mellan olika placeringar. Både för den enskilda individen och för hälso- och sjukvården på sikt är det viktigt att detta sker på ett omdömesgillt sätt. Ingen tjänar på att tiden till legitimation förlängs mer än vad som redan sker i dag. Vi har länge drivit frågan om en översyn av AT-föreskriften, och till vår glädje ingick detta i vårens remiss från Socialstyrelsen.

För att minska riskerna för förseningar för de AT-läkare som flyttas för att förstärka vården under pandemin bad vi och SKR Socialstyrelsen att så snabbt som möjligt ta beslut om att allmänmedicin inte behöver ligga sist i blockförordnandet. Även här kan man imponeras av snabbheten i myndighetens arbete när förändringen träder i kraft drygt tre veckor efter att begäran inkommit.

Vi har också tillsammans med SKR och Sobona tagit fram ett samsynsdokument där vi understryker vikten av att AT-läkare kan fullgöra sin allmäntjänstgöring och uppnå legitimation. Behöver förändringar i utbildningsplanen ske ska de göras på så sätt att målen ändå kan uppfyllas. Vid större förändringar ska dialog ske med berörd AT-läkare, och läkarföreningen ska involveras vid framtagande av riktlinjer för allmäntjänstgöring. När läget så småningom återgår till det normala så är vår utgångspunkt att allmänmedicin åter ska göras som en sammanhängande placering.

Så även om våren 2020 är annorlunda på många sätt finns det en del som är precis som vanligt, och det är att vi tillsammans gör skillnad – för enskilda individer och för hälso- och sjukvården och samhället i stort.