Vi är mitt i brinnande pandemi, behovet av specialistläkare är massivt, nästan 50 000 operationer är inställda och vårdskulden växer för var dag. Samtidigt står en hel generation av unga läkare redo att gå vidare i karriären, men de hindras av långa väntetider till AT. Det hela är ett oförsvarligt slöseri med samhällets resurser. Regionerna har med all önskvärd tydlighet visat att de misslyckats med sitt lagstadgade ansvar att tillhandahålla AT-platser. Det är hög tid för staten att ta ansvar för den svenska läkarförsörjningen.

Rapporten “Bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård samt tandvård” från Socialstyrelsen visar att 19 av 21 regioner har brist på specialistläkare och att hela 31 procent av våra specialistläkarkollegor är 60 år eller äldre. Läkaryrket är, som vi alla vet, ett lärlingsyrke. Man behöver inte vara matematiker för att förstå att det börjar bli bråttom om Sverige ska hinna lära upp de yngre läkarna.

Gruppen examinerade, icke-legitimerade läkare fortsätter dock att växa. En direkt konsekvens av statens mångåriga utökning av antalet platser på läkarutbildningen. Mellan åren 2014 och 2018 ökade denna grupp med 21 procent. Under samma period minskade emellertid de utfärdade legitimationerna med tre procent. Det är en ekvation som inte går ihop. Socialstyrelsen skriver själva att det är ett stort problem med de långa väntetiderna till AT och att det är angeläget att de unga läkarna får sin AT-plats.

Sylf genomför sedan år 2000 varje år en kartläggning av väntetiderna till AT och en granskning av dess kvalitet. Rapporterna visar att väntetiden till att få påbörja AT i Sverige fördubblats under tio års tid och att den fortsätter att öka. I dag väntar en läkare i genomsnitt nästan elva månader på att få påbörja AT, och ingenstans i landet kan man påbörja en AT direkt efter examen. Samtidigt finns ett uppdämt nationellt behov av cirka 370 AT-platser. Föregående år tillkom tre platser, knappt en procent av behovet.

Nu skiftar regionerna fokus och förbereder för bastjänstgöringen som kommer att införas nästa år. Samtidigt är de största kullarna läkarstudenter någonsin på väg ut från universiteten, och de kommer fortfarande att behöva göra AT i många år framöver.

I väntan på sin efterlängtade AT-plats arbetar många av våra medlemmar som så kallade vikarierande underläkare. Sällan vikarierar man för en specifik person. Vikarierande underläkare har blivit ett självklart inslag i den svenska vården. Dessvärre arbetar de ofta utan handledning och har ingen rätt till utbildning. Att leva i ovisshet och få upprepade negativa besked vid ansökningsperioden till AT tär på självförtroendet och på ens förhoppningar om framtiden i det yrke man egentligen älskar.

Nära var tionde läkare väntar mer än två år på att få påbörja sin AT. Det är oroväckande, inte minst med tanke på att nästan var fjärde läkare som väntat ett år eller mer uppger att de överväger att helt lämna yrket. Alternativa karriärvägar för unga läkare finns det gott om. Flera branscher skriker efter medicinsk kompetens. Regionernas tidigare ohotade monopol på läkares arbetsmarknad är ett minne blott. Att unga läkare väljer bort vården är däremot det sista Sverige behöver i en tid som redan före covid-19 under flera år präglats av långa vårdköer, vårdplatsbrist och haltande patient–läkarkontinuitet.

En hel generation unga läkare står redo att hjälpa till med den vårdskuld som växer för varje dag. Vi har pratat om AT-platsbristen i över 25 års tid, och behovet av specialistläkare är akut. Det är hög tid att gå från ord till handling. I vårt grannland Norge har man, mitt i brinnande pandemi, insett det akuta behovet av fler specialistläkare och har därför avsatt 53 miljoner norska kronor till fler utbildningstjänster för läkare. Det är föredömligt agerat av den norska regeringen. Sveriges yngre läkare ställer sig nu frågan: när ska den svenska regeringen ta sitt ansvar på hemmaplan, följa efter vårt grannlands initiativ och finansiera fler AT-platser?