Regeringen har nyligen presenterat sin budgetproposition för 2021. Det är en offensiv budget med historiskt höga satsningar, men det behöver göras mer för att lösa de nationella utmaningarna som hälso- och sjukvården står inför. Det finns ett flertal områden där regionerna inte mäktar med sitt åtagande: läkares tid för fortbildning sjunker och regionerna har i decennier inte förmått att inrätta ett tillräckligt antal AT-tjänster för att möta behovet. Där behöver staten nu ta ett större ansvar.

På forskningssidan väntar vi just nu på en forskningspolitisk proposition från regeringen. De aviserar redan nu investeringar på 3,4 miljarder kronor för forskning, med en beräknad nivåhöjning till 3,75 miljarder kronor 2024. Vi är alla överens om att det är viktigt att stärka svensk forskning, och satsningen är välkommen, men detta är inte tillräckligt. Tyvärr har andelen forskarutbildade läkare minskat under de senaste decennierna, och utan dessa läkare försvåras svensk klinisk forskning. Det krävs därför särskilda satsningar från universitet och regioner för att läkare ska kunna genomföra forskarutbildning parallellt med utbildning och kliniskt arbete – samtidigt som läkarna får konkurrenskraftig lön under forskarutbildningen.

För att öka andelen forskarutbildade läkare behövs såväl särskilda tjänster för forskande läkare i hälso- och sjukvården genom hela läkarkarriären som fler kombinationsanställningar. I dag ser vi alltför ofta att forskning och utvecklingsarbete får stryka på foten när sjukvården styrs mot kortsiktiga och mätbara mål om ökad tillgänglighet och produktivitet. Såväl politiker som chefer i regionerna måste ta sjukvårdens FoU-uppdrag på större allvar, och det måste tydligt ingå i sjukvårdens uppdrag och i de beställningar och uppföljningar som görs. Den kliniska forskningen är en förutsättning för hög kvalitet i hälso- och sjukvården, vilket har blivit extra tydligt under corona-pandemin. Pandemin har tydligt visat på sårbarheten i Sveriges välfärdssystem, och hur beroende samhället är av forskning och innovation för att hantera hälsorelaterade samhällsutmaningar.

Utvecklingen mot en mer nära vård med fokus på primärvården pågår och regeringen anser därför att forskningskompetensen inom primärvården behöver byggas upp. Detta är något Läkarförbundet länge har påtalat. Tyvärr har regeringen inte öronmärkt pengar för att bygga upp forskningskompetensen inom området, vilket är beklagligt.

Samtidigt som regeringen återigen lyfter fram vikten av forskning har de under de senaste åren fattat beslut som försvårat för landets forskare. Redan förra året införde Läkemedelsverket en praxis som innebär att icke-kommersiella kliniska prövningar inte längre ska vara avgiftsbefriade utan belagda med prövningsavgift på 50 000 kronor. En på alla sätt och vis orimlig ordning. Trots påtryckningar från vår sida har regeringen inte agerat på detta. Under sommaren seglade ett nytt orosmoln upp: för att uppnå full kostnadstäckning när en ny EU-förordning införs kan Läkemedelsverket behöva höja avgifterna för kliniska prövningar med mellan 246 och 296 procent. I reda pengar innebär det en kostnad på mellan 123 000 och 148 000 kronor. Om detta skulle bli verklighet finns det en överhängande risk att de forskare som planerat att ansöka om klinisk prövning inte kommer att kunna göra det av ekonomiska skäl. Så i ena andetaget lovar regeringen en satsning på forskning, för att i det andra sätta upp orimliga krav på full kostnadstäckning.

Läkarförbundet har under det senaste året gjort en rad inspel till den forskningspolitiska propositionen och även gjort ett mer omfattande arbete och tagit fram en forskningspolicy. Denna kommer att ligga till grund för vårt fortsatta arbete och kommer att lanseras under november månad. Vi hoppas nu att regeringen tagit intryck av våra inspel och kommer med en väl avvägd proposition för att peka ut den forskningspolitiska inriktningen.