91 000 inställda operationer, potentiellt 91 000 inställda utbildningstillfällen. Nära 70 procent av ST-läkarnas utbildningssituation har påverkats negativt av pandemin. En femtedel av dem kommer inte att uppnå specialistkompetens på utsatt tid. Över hälften av specialistläkarnas fortbildning har blivit sämre eller uteblivit helt. Allt detta på grund av covid-19. De dystra uppgifterna är hämtade från Svenskt perioperativt register, SPOR, och Läkarförbundets egna undersökningar med över 4 000 svarande. De visar med all önskvärd tydlighet på pandemins bedrövliga effekter på vår utbildningssituation under 2020.
Dessvärre var vårt utgångsläge, redan innan pandemin svepte in över vårt land, inte det bästa. I Socialstyrelsens rapport ”Bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård samt tandvård” framkommer att 19 av 21 regioner har brist på specialistläkare och att hela 31 procent av dagens specialistläkare är 60 år eller äldre.
Inbromsning av nya kollegor som är på god väg att bli färdiga specialistläkare är därför djupt olycklig. Kollegor som självständigt skulle ha kunnat hjälpa till med att beta av de långa operationsköerna och ta hand om alla de multisjuka äldre och kroniskt sjuka som fyller våra akutmottagningar. Hur kunde det bli så här?
Det är ett faktum att vi de senaste decennierna haft omfattande brist på AT-platser. Inte minst Sylf har under flera års tid systematiskt lyft den problematiken. Glädjande nog presenterade därför regeringen, tillsammans med SKR, nyligen en satsning på AT-platser inom ramen för ”god och nära vård”. En stor seger för Läkarförbundet. Det är bra att staten nu går in och tar ansvar för en större del av läkarnas progression. Det kommer sannolikt att hjälpa i jakten på framtida specialister. Men att AT-platserna förhoppningsvis blir fler om några år hjälper inte de läkare som nu är under utbildning och som får se sina specialistkompetensbevis förskjutas mot horisonten.
På ST-fronten ser situationen inte heller ljusare ut. Det är bara att beklaga att vi ännu inte nått samsyn med SKR kring ST-läkarnas utbildning under pandemin. ST-läkarna behöver fortsätta att utvecklas, även när ett världsomfattande virus härjar. Ingen vet hur länge pandemin kommer att hålla i sig. Men vi vet att vi behöver fler specialistläkare. Progressionen behöver fortgå, utbildningen kan inte sättas på paus på obestämd tid.
Den vanligaste orsaken till att ST förlängs är inställda obligatoriska kurser. Här är vissa specialiteter hårdare drabbade än andra. Inom anestesi och intensivvård har nästan 80 procent av kurserna ställts in. De renodlade kirurgiska kurserna är än mer drabbade. Vi har därför lyft problematiken även med Socialstyrelsen för att öka trycket mot regionerna.
Även om det är oroande att de unga läkarna hindras i sin progression får vi heller inte glömma vikten av kontinuerlig fortbildning för specialistläkarna. Det är vid det här laget känt att tillgängligheten till fortbildning för våra specialister många gånger är undermålig. Ibland uteblir den helt. Sverige utgör, tillsammans med Malta och Portugal, ett undantag i Europa när det gäller fortbildning. I samtliga övriga länder finns nationella riktlinjer för läkares fortbildning. I Sverige är det regionerna som är ansvariga för att se till att våra kunskaper är uppdaterade. Ett ansvar som de återkommande fått kritik för att de inte tar. Enligt våra beräkningar skulle kostnaden för en reglerad fortbildning utgöra cirka 1,6 procent av statens utgifter på hälso- och sjukvårdsområdet. Det är en billig investering i patientsäkerhet.
Att på obestämd tid sätta utbildningen för läkarna på paus är ett svek mot Sveriges patienter. Det är nu upp till bevis för både regioner och regering att under detta år visa att 2020 var ett undantag som under inga omständigheter får upprepas.
