I skrivande stund har snart hälften av Sveriges befolkning över 18 år fått sin första vaccindos mot covid-19. Vi börjar sakta men säkert se ljuset i tunneln. Fler och fler vaccineras, och snart kan vi återigen öppna upp samhället och återgå till en mer normal tillvaro. Vi kan träffa våra nära och kära, gå på teater och resa – allt som vi för ett och ett halvt år sedan tog för givet. Men för oss som arbetar inom vården behövs mer än en vaccinerad befolkning. För att vi ska kunna återgå till ett normalläge behövs stora förändringar.

Pandemin har blottlagt många av de problem och utmaningar vi stod inför redan innan pandemin bröt ut. Det dåvarande normalläget i svensk hälso- och sjukvård präglades tyvärr av överbeläggningar, vårdköer, personalbrist och bristande kontinuitet i primärvården. Vi kan inte återgå till det läget. Läkare och övrig vårdpersonal har under pandemin ställt upp och arbetat otaliga övertidstimmar för att säkerställa bästa möjliga vård, såväl för dem som insjuknat i covid-19 som för övriga patienter. Nu är det dags för förändring.

Med utgångspunkt i Läkarförbundets politiska program som beslutades på förbundets fullmäktigemöte 2020 har vi tagit fram ett 29-punktsprogram med åtgärder som vi anser vara nödvändiga att genomföra för att också läkarna ska få återgå till ett normalläge. Jag vill här lyfta några av förslagen.

Ett av de tydligaste misslyckandena under pandemin är hanteringen av de äldre, där alltför många insjuknat och avlidit i sviterna av covid-19. Det är tydligt att behovet av ökad medicinsk kompetens i kommunerna är stort. I dag regleras läkarmedverkan i kommunalt driven hälso- och sjukvård genom avtal med regionerna, som i sin tur är skyldiga att tillhandahålla tillräckligt med resurser för att läkarmedverkan i äldreomsorgen ska fungera. Jag kan konstatera att regionerna brustit i sitt uppdrag. Därför föreslår Läkarförbundet att medicinskt ansvarig läkare införs i kommunerna. Vi behöver onekligen stärka den medicinska kompetensen i äldrevården, och det görs bäst genom att möjliggöra för oss läkare att arbeta där.

Under pandemin har även en vårdskuld skapats i och med att planerade operationer och läkarbesök dragits ner kraftigt till förmån för att ta hand om patienter med covid-19. Redan före pandemin stod över 100 000 i kö till operation, vilket hade ökat till nästan 150 000 i augusti 2020. Till stor del beror det på att antalet vårdplatser minskat år från år. De är nu nere på rekordlåga nivåer. Under 2000-talet har antalet vårdplatser minskat med nästan 30 procent. Denna utveckling måste vi stoppa, en gång för alla. Regionerna har visat att man inte är kapabla till att lösa problemet, och då måste staten kliva in. Jag vill se att staten tar initiativ till ett särskilt kapitel i hälso- och sjukvårdsförordningen avseende vårdplatser samt att man följer upp att regionerna faktiskt tar sitt ansvar.

En annan skuld som skapats under pandemin är utbild-ningsskulden. Möjligheterna för läkare att fortbilda sig har blivit ännu sämre. I en undersökning som förbundet genomförde förra året svarade omkring hälften av läkarna att deras fortbildning påverkats negativt av pandemin. Även för AT-och ST-läkare har viktiga utbildningsaktiviteter prioriterats bort under pandemin. Samtidigt har vi brist på specialistläkare, och stora pensionsavgångar väntar inom bland annat allmänmedicinen. För mig är det tydligt att de 21 sjukvårdshuvudmännen inte mäktar med att lösa alla de utmaningar svensk sjukvård står inför. Det behövs en nationell aktör med tydligt mandat.

Förslagen som jag lyft här är bara ett axplock från förbundets 29-punktsprogram, och den röda tråden är det tydliga och uppenbara behovet av ökad statlig styrning. Många av punkterna är frågor som förbundet arbetat med redan före pandemin, men där vi nu ser ett ökat och i vissa fall akut behov av förändring. Jag kommer aktivt att arbeta för att samtliga förslag genomförs. Sveriges läkare och svensk hälso- och sjukvård behöver ett nytt normalläge. Det förtjänar vi, och det förtjänar patienterna.

Läs hela 29-punktsprogrammet.