Härligt! Sommaren är på ingång. Mindre härligt är den stress sommaren också innebär för vår hårt pressade läkarkår och sjukvården totalt sett. Överfyllda akutmottagningar. Vårdplatser som saknas. Brist på öppna jourläkarmottagningar. Vårdcentraler som inte fungerar.

Sommarsemester behöver vi alla för att hämta nya krafter: avtalet och semesterlagen säger att vi ska ha fyra veckor sammanhängande ledighet. Patienterna måste få värdig vård och skrivas ut när det är medicinskt rätt, och inte för att avdelningen är överfylld. Våra förlossningsläkare ska känna att de gör ett bra arbete och kunna skapa trygghet för födande kvinnor. Våra vårdcentraler ska fungera på ett bra sätt, och man ska kunna bemanna jouröppna vårdcentraler. Antalet sjukskrivna yngre kvinnliga kollegor fortsätter öka. Det är verkligen oroande. Vi måste skapa en arbetsmiljö där alla orkar arbeta och skapar en trygg och säker vård. Alla ska kunna orka arbeta heltid.

Risken är dock betydande att denna sommar kommer att bli minst lika svår som tidigare somrar. Så har det sett ut under en följd av år. Och nu har vi också farsoten som har drabbat hela världen. I Sverige har snart 15 000 människor dött av viruset och många lider av långtidseffekter. Vi har tidvis haft en extremt pressad situation. Ont om skyddsutrustning, ont om läkemedel, ont om vårdplatser och ont om personal. Vårdpersonalen har tagit stora risker för egen del och kollegor till oss har dött i kampen mot covid-19.

Men under dessa 15 pandemimånader har jag också imponerats av hur vi har kunnat bygga om sjukvården i hela landet. Antalet vårdplatser har ökat, antalet Iva- och intermediärsängar har ökat kraftigt. En mycket dedikerad personal har gjort en fantastisk insats, hela tiden. Verkligen imponerande.

Vi har allt mer lärt oss hur covid-19 ska behandlas. Mortaliteten och morbiditeten i gruppen som helhet har gått ned kraftigt. Jag hoppas att våg 3, som vi har just nu, är den sista och att graden av immunitet/vaccination når upp till så höga tal att pandemin klingar ut.

Vad vi kommer att ha kvar efteråt är:

  • En uppskjuten vård med mer än 100 000 ingrepp och 100 000-tals besök på kö.
  • En stor grupp patienter med långtidseffekter som behöver rätt behandling.
  • Kraftigt eftersatt fortbildning och utbildning. Här finns det en stor skuld som är svår att mäta, men även den måste återhämtas.
  • En läkarkår som har arbetat väldigt hårt och dedikerat. Väldigt trött men också stolt.
  • Kunskapen om hur vi behandlar den nya sjukdomen och hur vi ska planera för nästa pandemi.

Jag önskar mig även en långsiktig sjukvårdsplanering som fungerar och en arbetsmiljö som skapar trygghet för personalen. Här måste vi läkare vara med! Vi har mycket att tillföra i denna planering. Den enskilda läkaren ska ha sommarsemester utan att behöva oroa sig för hur det är på akutmottagningen, på vårdavdelningen, i förlossningsrummet, i operationssalen, inom intensivvården, inom psykiatrin, inom geriatriken och kanske framför allt inom vårdkedjans bas, vårdcentralen. Fungerar det? Ja, har man en långsiktig planering tror jag faktiskt att vi tillsammans kan skapa förutsättningar för att vi ska vända utvecklingen,  men då måste vi få vara med i styrningen och planeringen. Sverige ska ta vara på sin lojala, arbetssugna och kunniga läkarkår.

Ja, här står jag och oroar mig, men jag vill verkligen önska alla en härlig sommar till havs, till lands och till stads, men kanske framför allt en dräglig arbetssommar de veckor som ni arbetar.