Digitala verktyg är viktiga för läkarna och sjukvården. På samma sätt som vi alla vill att tekniken ska fungera utan krångel i vardagen, så vill vi att tekniken ska fungera i sjukvården. Det är vi alla överens om. Men alltför ofta fungerar den digitala tekniken inte optimalt, vilket skapar stor frustration – både för läkare och patienter.
För att stärka förbundets arbete med digitaliseringen har vi nyligen inrättat Läkarförbundets digitaliseringsråd. Det är en viktig signal att dessa frågor nu har fått ett eget råd och således större fokus inom förbundet.
Rådet kommer att arbeta strategiskt, på kort och lång sikt, för att få genomslag för vår politik. Den digitala utvecklingen påverkar i princip alla delar av sjukvården. Som ordförande för det nya rådet ser jag en rad utmaningar framför mig.
Många digitala system i sjukvården fungerar bra, men ett återkommande problem är att systemen ibland inte pratar med varandra. Begränsningen i att informations- och dataöverföring mellan systemen inte sker automatiskt får konsekvensen att läkaren i stället får lägga tid på att mata in samma uppgifter dubbelt – ibland till och med tredubbelt – i olika system. Tid som i stället kan användas till att träffa patienter.
Det måste därför avsättas resurser för att läkarprofessionen ska kunna vara delaktig i arbetet med den digitala utvecklingen. Framtagandet av nya digitala system och lösningar måste utgå ifrån personalens och sjukvårdens behov. System som inte är användarvänliga och effektiva blir snarare ett hinder än ett stöd. Även på nationell nivå är det viktigt att få läkarnas perspektiv. Det är därför positivt att Inera nu tagit beslut om att införa ett medicinskt råd bestående av läkare.
En annan fråga som förbundets digitaliseringsråd arbetar med är ikraftträdandet av lagen om nationell läkemedelslista. Ansvaret för den nationella läkemedelslistan ligger hos E-hälsomyndigheten. Det oroar mig att myndighetens arbete inte utgår ifrån sjukvårdens behov och vilka eventuella konsekvenser det får för utvecklingen av den nationella läkemedelslistan. Det finns även en pedagogisk utmaning i att förklara vad läkarna behöver och vad exempelvis apoteken behöver. Det är också viktigt att förstå skillnaden mellan ordination och förskrivning. Här kan vi hjälpa till.
Införandet av läkemedelslistan har nu under pandemin pausats, men trots att E-hälsomyndigheten fått längre tid på sig så finns fortfarande ingen digital lösning på plats. Signalen som vi får från regionerna är att de överväger att inte ansluta sig till läkemedelslistan, och då blir lagen tandlös. Vi behöver en bra och användarvänlig digital lösning snarast, helst redan i går.
Digitaliseringen är också en möjlighet för oss läkare att effektivisera och underlätta det indirekta patientarbetet. Tekniken kan underlätta mycket även för den enskilde patienten. Den kan ge den enskilde patienten större möjlighet att vara delaktig i sin egen vård och behandling samt stödja kontakten mellan patient och läkare, vilket bidrar till ökad tillgänglighet och kontinuitet. Med hjälp av nya digitala lösningar kan patient och läkare nå varandra snabbare och enklare. Denna utveckling har under pandemin gått mycket snabbt, och det är nu helt självklart att till exempel patienters uppföljning kan ske digitalt och på distans.
Digitala stöd och den digitala utvecklingen genomsyrar hela samhället – inte minst vården. Det är inte en i alla delar enkel resa som vi är ute på. Vi måste se till att vi inte tappar kontrollen utan håller koll på färdriktningen och navigerar skutan i rätt hamn.
Jag ser fram emot att navigera förbundets nya digitaliseringsråd och bidra till den digitala utvecklingen inom svensk hälso- och sjukvård.
