För nästan exakt 7 år sedan kom jag in på läkarutbildningen. Jag hade precis tagit studenten och kände en enorm skräckblandad förtjusning inför att börja en ny och efterlängtad resa mot läkaryrket. Om bara några veckor kommer en ny kull studenter att få börja sin resa mot den där läkarskylten, men för dem kommer inte bara den personliga resan att vara ny – de blir den första kullen på den nya sexåriga legitimationsgivande läkarutbildningen.

Den nya utbildningen blir en halv termin längre, och efter 6 år ska en nybliven läkare kunna agera självständigt kring de vanligaste diagnoserna och identifiera samt påbörja handläggning av de allvarligaste tillstånden. Det låter inte långt ifrån dagens läkarutbildning. Så varför är den nya utbildningen bättre? Vad vinner vi på en termins förlängning och slopad AT?

Låt mig börja med ett personligt exempel. Jag spenderade min sista tid som student på en öppenvårdsmottagning. Tillsammans med min handledare mötte jag flera patienter varje dag. Jag fick möjlighet att se både vanliga och ovanliga diagnoser och bolla tankar och funderingar med min handledare. Men trots att jag var 10 dagar från min examen fick jag aldrig handlägga en patient självständigt. Inte ens de mest basala fallen fick jag ta mig an själv. Jag satt mest bara och tittade på. Inte för att min handledare var dålig, tvärtom var hen väldigt pedagogisk och bra. Men dagens utbildning är inte gjord för att studenten ska få prova på själv. Inte ens det enklaste. Tanken är att jag som student ska ha sett och lärt mig handläggningen av det vanligaste, och först på min AT få börja handlägga patienter mer självständigt med stöd av senior kollega.

Men alla vet att det som fungerar bäst är ”learning by doing”. Genom att få möjlighet att omsätta min teoretiska kunskap i den kliniska vardagen kommer jag att lära mig mycket bättre och snabbare. Genom att tidigt själv hålla i samtal med patienten, genom att klämma och känna, se, höra och framför allt tänka självständigt, utvecklas en mycket snabbare och bättre i sin läkarroll än genom att bara sitta med och lyssna. Den nya utbildningen bygger på just detta. Det ställs mycket högre krav på självständigt medicinskt handläggande och beslutsfattande, dels på studenten, men också på handledaren, som kommer att behöva backa och stötta från sidan i stället för att bara gå framför och visa vägen. I alla fall i det mest basala och vanliga. Den nya utbildningen kommer att producera bättre kliniker, helt enkelt.

Utöver ovanstående kommer behovet av AT att försvinna då den nya läkarexamen ger behörighet att direkt ansöka om legitimation. Plötsligt blir svensk läkarutbildning internationellt gångbar. Om en i dag åker utomlands och vill jobba som läkare före AT fattar arbetsgivarna utomlands knappt vad en menar. Examinerad men inte legitimerad?
”Vad betyder det?”, frågar de och ber en att komma tillbaka med legitimation. Med en legitimationsgivande utbildning blir arbetsmarknaden för nya läkare mycket större och rörligare. Vi kan jobba både internationellt och med fler arbetsgivare. Plötsligt försvinner regionens monopol på de första åren av en läkares karriär. Att dagens väntan på AT håller nere lönerna och skapar en på många håll dålig arbetsmiljö är känt för alla som vikarierat före AT. Man är beroende av regionen för att ta sig vidare och kan därför inte säga nej. Men plötsligt öppnas nya dörrar. För låg lön hos regionen? Byt till privat arbetsgivare. Inte tillräckligt attraktiv arbetsplats? Sök jobb utomlands. Regionerna kommer plötsligt att behöva tävla om oss unga läkare.

Allt det här är förhoppningar och förväntningar. Men det finns farhågor kring om lärosätena kommer att kunna leva upp till de högre krav som ställs. Och kommer det att finnas tillräckligt med BT-platser, så att det inte skapas en ny ännu snävare flaskhals? Men jag väljer att se sprutan halvfull. Jag vill tro att nästa kull läkarstudenter kommer att få tänka mer, göra mer och lära sig mer än vad jag fick.

Jag ser fram emot att följa den nya utbildningen. Kanske kommer jag till och med att få äran att stå bredvid en av dessa nya studenter och stötta från sidan, i stället för att gå framför.