Den pågående coronakrisen visar på svagheterna i den nuvarande ansvarsfördelningen i svensk hälso- och sjukvård. Läkarförbundet anser att det krävs en betydligt starkare statlig styrning av hälso- och sjukvården än i dag för att bland annat garantera en likvärdig vård i hela landet och en beredskap som klarar trycket av en nationell krissituation. Dessutom måste annan ordinarie verksamhet som forskning och utbildning kunna fortgå parallellt.

En ökad statlig styrning kommer att ställa krav på att våra myndigheter kan axla detta – både kompetensmässigt och kostnadseffektivt – och här ser vi att det finns behov av utveckling. Ett tydligt exempel är avgifterna för kliniska prövningar som Läkemedelverket vill ta ut framöver av icke-kommersiella aktörer.

Före mars 2019 var icke-kommersiella aktörer avgiftsbefriade när de ansökte om godkännande för en klinisk prövning. Från mars 2019 började Läkemedelsverket ta ut ansökningsavgifter även från icke-kommersiella aktörer vid vetenskaplig rådgivning samt vid ansökningar om klinisk prövning. Avgiften fastställdes då till 50 000 kronor.

Trots denna redan mycket höga avgift föreslår Läkemedelsverket och regeringen en avgiftshöjning från 50 000 kronor till 150 000 kronor för att täcka kostnaderna för verksamheten på Läkemedelsverket. Detta är att jämföra med avgifterna i de övriga nordiska länderna som enligt Läkemedelsverket är mellan 10 000 och 20 000 kronor. Myndigheten konstaterar i rapporten »Avgiftsförändringar till följd av EU-förordningen om kliniska prövningar av humanläkemedel« att en betydande höjning av avgiften sammantaget riskerar att hämma den kliniska forskningen i Sverige, men trots detta föreslås alltså avgiftsförhöjningen.

Det är en oroande utveckling både för förtroendet för myndigheten och för forskningen i stort. För det första är avgiften astronomisk för en enskild läkare som vill ansöka om tillstånd att starta en klinisk prövning. För det andra måste man ifrågasätta att det verkligen kan vara så dyrt för Läkemedelsverket att hantera en ansökan om en klinisk prövning, och om så är fallet bör myndigheten börja effektivisera administrationen runt ansökningarna omedelbart.

Ett annat exempel är den långdans som har pågått sedan Läkemedelsverket 2018 beslutade att lägga ner Läkemedelsboken. Myndighetens kostnad för att producera Läkemedelsboken var då enligt tidskriften Läkemedelsvärlden cirka 2,5 miljoner kronor om året. Läkemedelsverket bedömde att det även skulle krävas tekniska investeringar på 5–6 miljoner kronor för fortsatt drift.

Efter massiv kritik mot nedläggningen från bland annat Läkarförbundet har Läkemedelsverket fått i uppdrag av regeringen att göra en förstudie om förnyad modell för tillhandahållande av Läkemedelsboken på Läkemedelsverket. Myndigheten ska bland annat uppskatta kostnaderna för en fortsatt förvaltning, och ska rapportera förstudien till regeringen i mitten av september.

Eftersom förstudien ännu inte är publicerad vet jag inte vad Läkemedelsverket kommer att föreslå, men vi har fått signaler om att kostnaderna för att fortsätta driva Läkemedelsboken har ökat rejält, från tidigare 2,5 miljoner kronor per år.

Ökad statlig styrning för sjukvården är något vi driver från Läkarförbundets sida, inte minst för de grundläggande delarna som forskning och utbildning. Men även statliga myndigheter måste hushålla med resurserna och bli mer kostnadseffektiva.