Under våren och sommaren har rasism inom vården på olika sätt uppmärksammats medialt. I mars skrev 1 011 läkare i Expressen om rasism inom vården, och i somras kom Dagens Nyheters (DN) granskning om hur vårdgivare över hela Sverige låter patienter välja etniskt svenska läkare.

DN:s reportage har resulterat i uppmärksamhet från såväl Diskrimineringsombudsmannen och riksdagen som statsministern. För egen del har jag fått ta del av många skrämmande berättelser från kollegor och medlemmar. Precis som #metoo och #utantystnadsplikt öppnade upp för en ökad dialog om kvinnors situation i arbetslivet är min förhoppning att även denna mediala uppmärksamhet ska underlätta att prata om oacceptabla beteenden baserade på etnicitet.

En av de prioriterade frågorna i Läkarförbundets »Strategi 2025« är att läkares arbetsliv ska vara hållbart. I detta ingår att varken diskriminering, kränkande särbehandling eller sexuella trakasserier ska förekomma på våra arbetsplatser. Det är ytterst en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter, och Läkarförbundet ska delta i och bidra till detta förändringsarbete.

Frånvaron av diskriminering är naturligtvis en viktig arbetsmiljöfråga! Enligt diskrimineringslagen ska arbetsgivaren arbeta förebyggande och främjande för att motverka diskriminering. Det är ett arbete som med fördel görs inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet: undersöka riskerna för diskriminering, analysera, åtgärda och följa upp.

De flesta stora arbetsgivare i Sverige har i dag olika dokument och rutiner som beskriver vad som gäller i dessa frågor. Det jag ser och hör är att dessa sällan omsätts i konkret handling eller att innehållet diskuteras på klinikmöten eller arbetsplatsträffar. Där behöver vi förtroendevalda inom Läkarförbundet också flytta fram positionerna så att det blir verkstad.

Som facklig organisation ska vi vara blåslampan som bevakar och hela tiden ser till att arbetet löper på i enlighet med lagar och föreskrifter. Vi ska bjudas in och vara delaktiga, inte minst i det förebyggande arbetet på arbetsplatsen. Genom våra skyddsombud sker detta varje dag, året om. Saknas skyddsombud på din arbetsplats kan du kanske själv tänka dig att ta på dig denna mycket viktiga uppgift. Kontakta din läkarförening för mer information.

Under våren uppdaterades Läkarförbundets handlingsplan mot diskriminering, och de utbildningar som erbjuds våra skyddsombud och lokalt förtroendevalda har uppdaterats. Under hösten kommer flera insatser att ske för att ytterligare öka kompetensen hos alla fackliga företrädare. Vi har för avsikt att växla upp vårt arbete i dessa frågor.

Läkarförbundet driver också diskrimineringsfrågor på nationell nivå. Sofia Rydgren Stale har tillsammans med andra fackförbund och arbetsgivarorganisationer träffat socialminister Lena Hallengren för att följa upp sommarens avslöjanden. Vid mötet lyftes just behov av att arbetsgivarens riktlinjer aktualiseras i den kliniska vardagen och att de måste följas upp i det systematiska arbetet. Ett möte med den största arbetsgivarorganisationen för läkare, Sveriges Kommuner och regioner (SKR), är inplanerat.

Hälso- och sjukvården existerar inte i ett vakuum, utan normer och strömningar i samhället i stort avspeglas på våra arbetsplatser och i reaktioner och beteenden från såväl patienter som anhöriga. Frågorna, inte minst med ökat fokus på patientnöjdhet och valfrihet, måste diskuteras också på större arenor.

Läkarförbundet är, med alla våra medlemmar och företrädare, redo att ta ansvar för sin del i det fortsatta arbetet. Alla i Sverige ska ha rätt att inte bli utsatta för diskriminering och kränkande särbehandling.
Det gäller även läkare i deras arbete!

Oaktat arbetsgivarens ansvar, och om handlingsplaner finns på plats eller inte, kan både du och jag som enskilda läkare stå upp för våra kollegor genom att säga ifrån när önskemålen kommer på tal om att välja kollegor utifrån etnicitet eller annan diskrimineringsgrund. Så nästa gång du stöter på detta – ta chansen att stå upp för allas lika värde!